Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Grekland

Brev skrivna i Grekland i kronologisk ordning

Brev som nämner Grekland i kronologisk ordning

Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
Beträffande concoursen övertalade Jules Dubois Edelfelt att delta i skrivningen i historia; professor Goemaere sade att han får skriva på svenska, konstakademien var skyldig att översätta svaren till franska; Edelfelt blev förargad över att inte ha fått veta detta förut; uppgifterna bestod i att ge en kulturhistorisk bild av den Homeriska perioden, och att beskriva vad man skulle välja om man fick i uppgift att i fyra frescomålningar illustrera Greklands historia från 500 till 470 f.Chr; de fyra händelser Edelfelt valde var: 1. Underrättelsen om segern vid Marathon i Athen, nedanför Akropolis där budbäraren hinner utropa sitt Nike-seger! innan han döende faller ner; 2. Leonidas vid Thermopylæ; 3. Slaget vid Salamis; 4. Themistocles återvänder till Aten efter striden och mottas av stadens tacksamma kvinnor.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
B.O.Schauman har än en gång skrivit till Berndt Lindholm och beklagat att Edelfelt är i ”detta förskräckliga Paris”, under Jean-Léon Gérômes "fördärvliga" ledning och riskerar gå förlorad för konsten; även fransmännens värsta fiende tyskarna erkänner att den franska konsten är överlägsen; Schauman har en snedvriden bild, där Italien är idealet, man skall åka till Tiberns strand och sällskapa med alla världens skandinaver i Rom; Thomas Couture har aldrig varit i Italien och kan ändå mäta sig med Robert Wilhelm Ekman och Erik Johan Löfgren i europeisk ryktbarhet; Italien är renässansens vagga, men Grekland är antikens, Egypten, Persien och Assyrien den äldsta konstens, borde han därför även resa till Nineves ruiner?
Roma, onsdag d. 31 maj 1876 31 maj 1876
Jacob Ahrenberg har drabbats av samma öde som kungen av Grekland och danska kronprinsessans hovdam som fått tyfus på annat håll, men smittats här.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5 juni 1876
Under vandringen hade Edelfelt fått många tankar om antikens konst; de antika mästerverken måste tänkas i deras naturliga omgivning; i Italien och Grekland bjuder landskapet en sådan mångfald av former att arkitekturen måste välja enkla och fina former för att kontrastera mot överflödet runtomkring; slättlandet i Nordfrankrike och Flandern har också gett upphov till en egen arkitektur, ogivalkonsten (den s.k. gotiken, fastän tyskarna inte haft något att göra med denna fransknormandiska konst); denna nordiska byggnadskonst är rik på form och ornament för att komplettera naturen; Edelfelt vet inte om det lönar sig att använda de grekiska byggnadsmotiven i norden; de gamla grekerna och romarna, liksom senare Donato Bramante, kunde ofta nöja sig med en basrelief i ornamentiken, som i nordens matta, sneda solsken inte skulle synas.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och John Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.
Åbo, d. Torsdag. hos grefvinnan Gustafva Essen. kl. 6. e.m. 11 oktober 1877
Den nuvarande slottskyrkan är tråkig och grundligt förstörd av våra tiders arkitekter; Edelfelt upptäckte bara några valv här och där i trapporna; byggnaden är uppförd i en primitiv stil som påminner om de så kallade Cyklopbyggnaderna i Grekland.
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Enkekejsarinnan hade gråtit då hon med Koki talte om grekiska kungafamiljen. – Märkvärdigt att opinionen här är så afgjordt mot Grekland – fru Etters naturligtvis också – Turkarne och stormakterna äro "sidimidimoj – man söti bror" som i Ville Vallgrens visa – Hon tycker naturligtvis att grekerna äro "horribles" för att de äro en fara för freden.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12 april 1897
Det är roligt att vara hos menniskor som äro så allmänt europeiska, så beresta och så kunniga. Mme Menard blef alldeles utom sig då vi talade om Grekland – de äro greker och filhellener af själ och hjerta, såsom det anstår fränder till den som skrifvit "les Orientales". Mme Ménard Dorians far var minister och hemma från Montbéliard. Det är så lustigt att jag mycket väl känner hennes kusiner Lalance der, likasom jag känner hela staden. Jag pratade med folk till höger och venster – det är verkligen som om jag ej varit borta från Paris en dag.
I allmänhet är hela denna verld ytterst skeptisk vis à vis ryskfranska alliancen. Egentligen är det nu bara de officiella kretsarne och folket som tro på den. Att första verkningen af denna allians är aktionen mot Grekland förargar alla – men ett krig, ett allmänt europeiskt krig vilja de dock undvika.
Paris, andradag påsk, kl. 6 e.m. 19 april 1897
Kriget har ju utbrutit nu på allvar. – De äro icke goda på rysk franska alliancen här, hvilken säga de, narrat dem in i den potilique d'humiliations som de spelat i kretensiska frågan och i andra. – Sympathien äro för Grekland, men man talar förunderligt litet om hela saken.