Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Ryska konstakademien

Brev skrivna i Ryska konstakademien i kronologisk ordning

Brev som nämner Ryska konstakademien i kronologisk ordning

Paris d. 4 maj 1878 4 maj 1878
Edelfelt tackar för brevet med utnämningen från Petersburgska akademin; Robert Stigell och Arvid Liljelund har kallats till konstnärer av första klassen; Edelfelt vet inte om hans utnämning står över eller under deras; han undrar om han är akademiker som Adolf von Becker; Alexander Beggroff kunde inte bringa någon reda i saken.
Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Robert Runeberg presenterade Edelfelt för kommissionären från Petersburg Valerian Jacobi; Jacobi överhöljde Edelfelt med smicker: "talent tout à fait remarquable, touche de maître, dessin exquis, une peinture qui restera" [en fullkomligt enastående talang, mästerligt grepp, utsökt teckning, en målning som kommer att förbli]; han förklarade att akademien kallat Edelfelt till fri hedersledamot som ett tecken på sin aktning; Edelfelt vet fortfarande inte vad en fri hederledamot är, om det är en bra eller mindre bra titel.
P.burg. tisdag afton 7 januari 1879
Axel Antell åtog sig bestyret med tavlan; Carl Adolf af Hellen skulle tala med Emil Stjernwall om att sälja den till palatset i Helsingfors för 7 000 mark; Hellen menade att Edelfelt skulle adressera tavlan direkt till Akademin.
Följande dag har Edelfelt beställt en vagn; han skall åka till Akademin, Heimburger, Axel Gadolin och Wilhelm Hoffren.
Edelfelt skall träffa Emil Walleen på Akademin; Emil vill se Tannhäuser, Edelfelt vet inte om han orkar.
Petersburg onsdag afton. 8 januari 1879
Emil Walleen underrättade tidigt i morse att Akademin var stängd; ryssarna nöjer sig inte med två juldagar, utan har tre; Emil och Edelfelt åkte ändå för att träffa Pjotr Feodorovitj Iseeff; geheimerådet Iseeff, tog emot i sin våning i akademins hus; han är en tchenovnik [byråkrat, statstjänsteman], och påminner om Albert Åhman vid teatern; Iseeff uppmanade Edelfelt att skicka sin tavla till akademins utställning i februari; han komplimenterade Edelfelt för hans "beau talent" [sköna talang]; Edelfelt sade att det blir svårt att få nästa tavla färdig till Salongen; Iseeff tyckte att inget borde vara svårt för Edelfelt.
Pjotr Feodorovitj Iseeff beklagade att Edelfelt kommit under julprazniken [julhelgen]; akademins preses, storfursten Wladimir, skulle samma kväll resa till Novgorod för en vecka och Iseeff kunde därför inte presentera Edelfelt för honom; Iseeff uppmanade Edelfelt att uppvakta storfursten nästa gång han kommer till Petersburg.
Edelfelt begav sig till Heimbürger som bor trevligt i ett mindre hus på 5:te linjen och har ett bättre galleri än Edelfelt väntade sig; Heimbürger visade en utmärkt liten tavla av Alexej Harlamoff och beställde en pendant [tavla avsedd att hängas som par till den andra tavla] av Edelfelt; Heimbürger tycktes inte hugad att köpa den stora tavlan, Carl IX, men ville bestämt ha en historisk bild, helst i samma storlek som Harlamoffs; Heimbürgers fru är en tystlåten tyska, som inte det minsta befattade sig med deras samtal; Heimbürger ville även ställa ut "Idyllen" på akademins exposition, vilket Edelfelt tillät efter att Heimbürger låtit Alexander Beggrow fernissa den.
Vilna d. 10 januari 10 januari 1879
Sista morgonen i Sankt Petersburg fick Edelfelt sitt diplom från akademin.
*Stora tavlan bör adresseras först till Axel Antell i Viborg, sedan till konferenssekreteraren Iseeff, Akademien, för de skriva bara på ryska.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
Taflan är nu lyckligen förd till Akademin, Bertha likaså, (nu infattad i en magnifik ram som Beggrow lånat mig. Hade jag ej sjelf begifvit mig till Akademin i dag, så skulle jag ha fått en ytterst usel plats ibland gipsritningar af eleverna. Nu krånglade jag en stund och fick en enorm sal för mig – måtte de nu blott få vara der, tills Storfursten kommer. I morgon kl. ½ 10 skall jag vara der uppsträckt i frack.
Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10 november 1881
Mamma må tro att det var ett öde i morgse då jag kl. 10 skulle vara på Akademin för att bli presenterad för Storfursten. Lugna sig, allt gick bra, men det var mera lycka än konst. Igår hade jag sagt till åt Lilli att jag önskade min tvätt, som jag gifvit ut för mera än en vecka sedan. – Tatjana hade emellertid ej åtlydt Lilly, och i morgse befann jag mig derför utan skjorta. Lyckligtvis var kl. bara 8. Tatjana strök en – men o ve – det nötet hade valt en som var alldeles sliten framför. Fru Etter som nyss vaknat, kl. var 9, förklarade att jag omöjligen kunde gå så klädd, och nu blef det ett sökande efter Pauls civilskjortor, alla koffertar i skrubben och på vinden tömdes, och jag stod med andan i halsgropen – slutligen kl. 20 före 10 hittades de eftersökta plaggen, och just i detsamma kom Tatjana med en ny – Jag skulle omöjligen haft tid att på Newsky köpa en ny skjorta – det var således ingen annan utväg än att ta saken lugnt. Istvostschiken körde bra, men först kl. 10 kom jag till akadem. Till min förskräckelse ser jag dörrn stängd och en gorodavoi med långsamma steg promenr utanför. "Welikij Knjas" var der, och ingen fick komma in – men jag tog och öppnade min paltå, visade att jag var högtidsklädd och så steg jag på utan vidare, flög upp för trappan – hejdades af 2ne soldater, som dock tilläto mig stå i en närliggande sal. Här skulle jag ha varit förlorad och glömd, om ej händelsen fört i min väg en rysk målare Kaschiloff, som ej talar annat än ryska, och för hvilken jag förklarade min belägenhet (tänk! på ryska). Samtidigt såg jag att storfursten gick med hela följet in ett rum der mina taflor ensamma voro utstälda, och jag kilade efter på Kaschiloffs inrådan. Jag sprang genom salen och i ett ögonblick stod jag framför hans K. H. under det Iseeff presenterade mig.
Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12 november 1881
Det ledsamma är att jag märker att jag alls ej kan lita på Jacoby. I allmänhet är det sådana intriger och ett sådant ljugande här då det gäller att sjelf komma fram och stöta tillbaka andra, att den, som kommer hit utan att vilja skada sin nästa, känner sig helt beklämd. Jacoby har narrat mig att ej utställa Schuras porträtt förr än den 4 november vid Akademiens högtidsdag – då Storfursten åter kommer, och nu erfar jag att Storfursten alls ej kommer att se på taflorna då.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
På nyårsdagen var jag från 12 till 6 åkande i släde (i menföre) på visiter: Storfursten Wladimir, Bruuns, alla i slägten, Buistroff, Miatleffs, Mme Zassietsky, Linders, akademin m.fl.
Gatschina d. 5 februari 1882 5 februari 1882
Han sade för resten att han vore mig mycket tacksam om jag ville lotsa Anna i Eremitaget och Akademin. Efter middagen talade han mycket om sin nièce, som han framhöll såsom den mest lyckade af sina niècer på alla sätt. – Hon har sinnet öppet för allting, och det vore skada om hon ej finge utveckla sig, sade han.
St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8 februari 1882
För resten dödsfall i massa – gamle furst Suvaroff, den som jag träffade i Akademin, och som talte med mig om Finland, håller på att dö. Grefve Kleinmichel dog i går af lunginflammation blandad med delirium tremens.
Gatschina torsdag d. 23 febr. 23 februari 1882
Ankommen hit sade Mme Flotow att Kejsarinnan kallat mig, men visste inte hvarföre men troligen för att ändra något på ögat, som Heath och Mme Flotow funno sämre än förr. – Detta bevisar att man icke för hastigt skall sätta tro till allt. – Kejsarinnan mottog mig med: Nå, De skall rejse nu? Ja, det beror på när Ers Majestät tillåter mig det, och när taflan tillfredsställer Ers Mts fordringar. – Ja men Billedet ær ju færdigt nu ”Ers Majestät är således nöjd dermed” ”Ja nu ær det ju rigtigt udmærket – Jag var flat och nöjd. Hon frågade mig huru länge jag ännu skulle stanna i Pburg, sade att hon hört talas om Mme Miatleffs porträtt, frågade om jag skulle ställa ut i Akademin och i Moskva o.s.v. – Det ær visstnok kjædeligt för dem at De förloret saa meget tid – Jag tackade henne och sade att det betydde ingenting om hon blott vore nöjd. Nej, det ær mig der takker Dem, sade hon – var det icke vänligt? Hvarpå hon sade att hon var glad öfver att tillfället fört mig i hennes väg, önskade mig lycklig resa och så gick hon ut med en mycket vänlig böjning på hufvudet och en den mest förbindliga blick. – Mme v Flotow trodde ej sina öron, då jag berättade henne det – hon hade trott att Kejsarinnan icke var nöjd – men då hon nu sjelf sagt det så – och jag kom underfund med att Kejsarinnan sagt ingenting annat åt Gumman än att hon ville se mig.
Petersburg d. 26 febr. 1882 26 februari 1882
Mme Miatleff går med fart. Jag tror nästan jag får taflan färdig till den 1/13 mars, då expositionen i Akademien begynner. Jag har succes der och man finner nu redan likheten stor äfvensom att jag rigtigt återgifvit hennes ställning och karaktär.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
I dagens hufvudstadsblad läste jag en historie om mig – ”en rik och skön dam” – hvilket mycket roade Madame M. – Hon förtretade en öfvertse Olkin, (som gör henne sin kur –) och som hon ej tål på sina utmarker) med att tala om detta, och att torgmadamerna i Helsingfors nu tala endast om henne. Olkin har näml. påstått att hon är för litet rädd för publiciteten, och att han ej ens förstår att hon vill ha sitt porträtt på Akademin eller i Parisersalongen. O. handteras af henne grymt och obarmhertigt. ”Voyer vous” sade hon på tal om hennes skoj med denne herre ”j’ai voué une véritable haine à la bêtise, et il a un peu ce defaut-la, le pauvre garçon.
I dag såg jag en utställning i akademin af Aivasoffskys och en Köhlers (porträttmålares) arbeten. Dåligt, dåligt. Jag vågar ej alltför uppenbart komma fram med mina tankar, ty folk ljuger redan på mig ett och annat, hvartill jag dock är fullkomligt oskyldig. Så t.ex. har Jacoby berättat följande, med nödiga exklamationer öfver min "otacksamhet mot de ryska målarne”: Kejsarn skulle ha frågat mig hvad jag tyckte om Akademin och målarne der, och jag skulle ha svarat att det var bara skräp! – Så dumt hopljuget. Det är åt fru Armfelt och fru Spetschinsky han berättat detta, och dessa ha besvurit mig vid allt hvad heligt är att ej sjelf säga något åt Jacoby. De skola nog försvara mig. Emellertid ligger nu Jacoby för ankar, i rheumatism så att han ej kan stöda på sina ben, och läkarne anse det betänkligt. Den stackarn, tänk om han blir en annan Nikiforaki. Jag var och helsade på honom i hans sjuklighetstillstånd, med biafsigt att ändtligen få igen mina skizzer – men der är allt ännu ingen nyckel till skåpet der de äro. Får jag dem ej i morgon, så blir jag arg. – Jag är verkligen sen till vrede är jag inte? – Det måste bevisa slapphet i karaktären att jag ej blir mera arg öfver lumpenhet, men jag föraktar den ändå bra djupt.
I dag på Akademin såg jag en liten Meissonier – jag försäkrar att den satte lif i mig för flere dagar.
Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25 mars 1882
Derefter var jag på akademin der Iseeff sade mig att storfurstinnan så pinat på sin herre och man att de oväntadt tidigt gifvit sig af – i går på morgonen. – Barnen stanna här, tänk så eget att hon ger sig af utan den lilla flickan – Hvad i all verlden må så ha kunnat såra henne att hon glömmer allt, allt. Lille Kyrill skall resa efter om en vecka med Madame Scalon. – Iseeff sade mig att storfursten ytterligare förklarat sin förnöjelse med porträtten, att han skickat dem till Akademin för att derifrån ytterligare transporteras till Moskva, samt att pengarne stodo att lyftas i palatset. (I dag har jag också lyft 2500 rubel).
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Wladimir, storfursten är allt ännu i utlandet. Fru Etter menar att jag alls ej borde gå till Akademin. Samt att jag må rätta mig efter fru Flotows och Duperrets råd i afseende å de kejserliga
Paris d. 23 Jan 83. 23 januari 1883
P.S. Fru Etter har skickat mig ett officiellt bref från konstakademin, der man frågar mig hvilken tschinn jag har och hvilka dekorationer. Fru Etter anser att detta är för att bestämma den orden jag skall få – som jag nu ej här någon prännika förut får jag väl den förfärliga Stanislavkan. Jag skref till Botkin att denna orden ej har tecken till prestige hemma – en rigtig länsmansorden. – Tusen gånger hellre ingenting. I alla fall blir jag väl ej förpligtigad att bära den. – För resten tyckas de lefva sitt gamla vanliga lif i Petersburg.
Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Jag börjar således med middagen som begynte kl. 7. hos Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar af den nya akademin. Jag fördes till bordet af Grefve Tolstoi, och placerades på hedersplatsen mellan honom och Rjepin – hvad sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff, president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch, Botkin, Makovski (den från Moskva som målar sådana der Dostojevskiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.o.s.v.
Makovski höll talet för mig (på ryska) lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade det nationella i den finska konsten – det icke akademiska. – Jag steg upp utan att så noga veta hvad jag skulle säga – men det gick bra. på talte på franska naturligtvis om den alltför stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta den som personlig, utan såsom en gärd af aktning för vår unga konst i Finland, och såsom ett bevis på den nya, generösa ande som besjälade den nya akademin – jag talte om den ryska litteraturen, om den djupa mensklighet och det medlidande, hvaraf den genomandades – derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski som i färger sagt verlden detsamma som Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack för den nya Akademin, och för detta illustra sällskap som var den säkraste borgen för att den ryska konsten nu slagit in på sin rigtiga, naturliga bana, – en konst som under den realistiska ytan dolde ett behof af, en längtar till det som är "au délà", till det eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal på tal. Rjepin talte så vackert till Finland, om detta poesirika land som nu höll på att skapa en ädel och nationel konst, och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte om kärleken till konsten och broderade på ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" – der kärlek finnes, der finnes och Gud – och så följde tal på tal. Gubben Semenoff talte på en alldeles ypperlig franska för den nya akademin. – Mycket vänligt sades om Finland – till slut utbrast någon: Nu fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas redaktör) vore här – det skulle göra honom godt att höra hvad vi säga om Finland och finnarne. – Finland i 19 seklet har gjort susen: – de kallade den la plus belle manifistation nationale qu'on ait jamais vue. – Rjepin behagade mig oändligt. Han liknar alls ej porträttet i Harper. Han ser melankolisk ut – mager och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger slutade med en slags improvisation öfver geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt till sina verkningar – och rigtade talet till Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde. Och så började omfamningarna och det ryska pussandet – utan ända.
på hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs adjutant att jag skulle bli mottagen i dag kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde ordnarne på och gick dit. Storfursten tog mycket vänligt emot mig – bad mig sitta och vi sutto i en soffa och talade om Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt som han beundrar m.m. – sade att storfurstinnan gerna ville träffa mig, men att hon ej var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle komma i morgon. – Adjutanten, grefve Fersen såg så svensk ut som möjligt – lång och styf och blond. – Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon eller om lördag?
Rjepin tyckte att jag borde skicka Kristus och Magdalena hit, likaså så viborgsgummorna. Kan jag få dem? – transport och assurans måste jag betala sjelf. Det tål att tänka på. Det är ej akademin som utställer, emedan ännu ingenting är bestämdt om den saken – utan den vanliga kringvandrande utställningen. Ett undantag skulle göras för mig i det att jag skulle utställa endast här i Petersburg 5 veckor.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
I förrgår på aftonen var jag först på middag hos Etters och kom hem derifrån "på peterburgski" kl. 2 på natten. Det var och är alltid hos dem rysligt mycket främmande som komma och gå. först var der Varinka Heidens föräldrar. – Jag förstår, då jag summerar ihop föräldrarnes näsor, att Varinkas icke kunnat vara kortare, men väl mycket större ännu. – Han ser ut som en methodistprest med bockskägg utan mustascher. – Så kom fröken Freedericks, så Madame Manzey, så Lolia Muravieff, som sjöng utmärkt vackert hela aftonen för resten. – Jo, förut hade der varit en Mansouroff (kusin till vår bekant) med fru – frun som en vår varit på Haiko är syster till grefvinnan Carlowa, Mechlemburgs gemål. – Hon, fru M. var söt, söt – rigtigt söt – pigg, liflig glad. – Etters voro glada öfver att min odolda förtjusning alldeles öfverensstämde med deras" – Hela sällskapet stämde möte följande dag på akademins utställning dit jag skulle gå med fru Reuterskiöld.
På aftonen hade jag lofvat teckna af den högst egendomliga johannesdöparentypen, bildhuggaren Beklemischeff på aqvarellistsällskapet (Akademin) – halfdöd af sömn och trötthet reste jag de 5 versten (och icke mera) från Sergievskaïa till Was. Ostr. – och tecknade B. – och kom igen hem kl. 2 – De äro galna med sitt vakande här. Derför hinna de ej heller arbeta.
Jag skall måla i officeren Backmansons atelier skizzen till Kejsarporträttet – (på Akademin också).
Petersburg 19 februari 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.
Helsa Ellan och säg att jag just nu fick hennes kort – flickorna också – mera härnäst, nu måste jag upp på akademin och ställa upp fru Reutersköld och gummorna – Mammas Atte
Petersburg lördag morgon 22 februari 1896
Jag hade tänkt skrifva långt och vidt och bredt om Etters sista soirée, men då jag nu hör att ett rekommenderadt bref skall vara inlemnadt före 4, och jag skall måla till 1/2 5 på akademin, skrifver jag blott några ord.
På Akademin vilja de köpa Sorg till Samlingarna – Jag förklarar att detta är omöjligt. – De tala om en reproduktion detta är odrägligt att tänka på.
Petersburg. tisdag. 17 mars 1896 17 mars 1896
Från Akademin har jag fått beställning på någon af kröningsmomenten – en aqvarell för 1000 rubel och på en blyertsteckning för 500 rubel – jemte fritt logis i Moskva i Akademins hus. – Jag hoppas de ha sängar der!
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
ofta har jag varit hos min granne, bibliotekarien vid Akademin, arkit. Bernstamm, der jag trifs ypperligt. Der äro hennes föräldrar – fadren skriftställare, historiker – hennes bröder studenter, flere unga, lifliga och musikaliska fruar – alla dessa menniskor mycket intresserade och mycket belästa och mycket liberala, svärma för folkupplysning och framåtskridande, och verkliga beundrare af Finland och Skandinavien.
Petersburg tisdag. 27 april 1896
Sista fredags var det stor slutfest på aqvarellisternas förening (här på akademin) – Storfursten Wl. var der. och jag fick halfva aftonen sitta vid ändan af bordet med honom och Tolstoi – Han sade mig bl.a. att krona och chiffer ej borde ifrågakomma på ett så intimt porträtt, och som just detta var färdigskuret redan, och som just detta var särdeles utfört, så gråter Volkoviski nu när allt detta måste skäras bort.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Den nybyggda akademin är mycket vacker, ljus, snygg*) *) (det är annat än det smutshålet akademin i Pburg, full med kök och musjikar i korridorerna!) – ehuru jag tycker att ateliererna der äro litet för små.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Mina språng till Akademin ha tagit en betydlig tid. Der har varit de rysligaste tumult med eleverna, uppviglade af Kuindji emot Tolstoy – alla ha berättat mig ordrikt och råddigt som ryssarne kunna – utan att jag fått annan "der langen Rede kuzer Sinn" än att motparten var "des cochons". Jag tror dock att Tolstoy har mera rätt än de andra. De ta det verkligen för legert. Så min vän Kusnetzoff som varit borta i Odessa månadtal, t.ex. De flesta äro emot Tolstoj – men gubben Sokoloff är för honom; Kuindji har fått afsked och storfursten Wl. är "furieux". Inga principfrågor i verlden – konstens intressen äro alldeles främmande för denna underliga strid – endast indisciplin som Tolstoy fogligt velat motarbeta.