Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Rouen

Brev skrivna i Rouen i kronologisk ordning

Brev som nämner Rouen i kronologisk ordning

Paris d 7 Juli 1880 7 juli 1880
I lördags reste Edelfelt till Rouen, som han ville besöka innan han lämnade Paris; han var förtjust i den normandiska staden, med härliga byggnader från slutet av gotiken; på hösten eller följande vår ska han återkomma; flera finska fartyg låg i hamn; en utfärd i båt på Seinen mellan fartygen påminde om Haiko och sommarlivet där.
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Jag gick i går kl. 1/2 3 e.m. till Becker, och i hans trädgård träffar jag Wahlberg, som hade modeller, två små barn, som han förgäfves sökte måla i ett stort landskap, en makalöst vacker svensk ängsvy. Han kan just ej teckna figurer, gubben stackare, och hade suttit och bråkat, och ändå sågo de ej mänskliga ut. Jag tog paletten, och målade figurerna på 2 timmar – ibland lyckas det ju, isynnerhet då man ej är rädd, och jag gjorde de vackraste små figurer en plein air som jag gjort på länge. Wahlberg var förtjust, Becker och några fransmän stodo och beundrade, och W. försäkrade att jag förtjenat åt honom 2000 francs mera på taflan. Följden blef att Wahlberg genast bjöd Becker och mig på en alldeles ursinnig middag med laxöringar, caneton de Rouen, gröna ärter, sparris, jordgubbar, alla möjliga viner, allt på en af Paris bästa restaurationer.
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Fröken Hedvig Estlander var ej med i Lördags, hon hade rest till Rouen för att helsa på en vän.
Paris lördag 1sta Juni 95 1 juni 1895
– Mamma vet att min kusin och namne Albert Edelfelt är på ett kontor i Rouen. jag har skrifvit till honom och fått ett mycket vänligt och tacksamt svar. Endera far jag dit (2 ½ timme) eller kommer han hit. Också han jublade öfver att fadrens minne nu är rentvådt – och det är ju bättre än gods och guld.
Paris 17 maj 1900 17 maj 1900
*Vi tänka fara till Rouen med Bertha i nästa vecka på en dag.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
I förrgår fick jag ändtligen tag i min kusin, bjöd honom, på middag och passerade aftonen med honom. Jag åt just ingenting, ty jag har, som sagdt, varit skral i magen. Han är ganska klok och hygglig, gör ett duktigt och säkert intryck, kort, bredaxlad, rak och trygg som han är – soignerad som en svensk. Han har en viss äfventyrslusta som jag tycker om har varit, sedan han lemnade de juridiska studierna i Uppsala i stora affärer i Genua, London, Mannheim, Schweitz Rotterdam, Rouen och är nu här sedan 3 år. Han tyckes tala alla dessa språk mycket bra och mycket bra franska, med mycket litet svensk accent. Han är här 1sta man hos en stålhandlare (svenskt jern och stål) Lindberg, som sjelf är kontrakt i sina ben. – Han tycker att Svenska klubben är tråkig (när Antoinette Vallgren hörde det ropade hon: Men då är det ju en riktigt stilig pojke, som jag måste få bli bekant med!) Mycket uppriktigt talte han om fadrens död och hans förfärliga förtviflan då. Sin äldste bror Robert talte han om, visserligen med vänskap men med ett visst något som liknade medlidande med den mindre begåfvade.