Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Santa Maria

Brev skrivna i Santa Maria i kronologisk ordning

Brev som nämner Santa Maria i kronologisk ordning

Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
Har Mamma hört om att Mima har tyfus – är det icke rysligt. Lyckligtvis är sjukdomen ej elekartad – men tänk hvad det måste vara ledsamt och vårt för dem på Santa Maria. Vi väntade fru Etter och Lilly alla dagar då slutligen brefvet med förklaringen kom.
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
I går for jag till Bordighera och mötte der Koki Etter som jag for med oläsligt och som således fick tala med i 15 minuter. Tänk att han varit der i nära 3 veckor i Cannes, och under denna tid varit flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter tror i bland att det är 7 timmars väg, ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt Koki att det låg alldeles invid, några steg från Ventimiglia – Koki hade derför väntat mig der. Koki kunde ej alls förstå hvarför jag kom med på tåget på Bordighera och jag lät honom vara utan förklaringar i den vägen – han sade att de nu ha det bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra plågor men nu är utom all fara, och att de vänta oss mycket. Han skulle resa direkt till Wien – nog är det också besynnerligt att han ej rest en eller två dagar förut för att åtminstone titta på Venedig som han far förbi. Den stackarn har sett Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han i Wien, der han bara stannar öfver natten. och så bär det af till Petersburg. –
Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31 mars 1891
I går afton efter en mycket tråkigt middag vid den tråkiga och obekanta table d'hôten – der man ej hör ett ord franska, endast engelska och tyska – företog jag mig vågstycket att fara på visit till fru Etter det är en förfärlig väg dit, ty om detta ligger som Mossaskogen från Borgå, så motsvarar Santa Maria "Vade" på Illbyvägen. Jag vet ej huru länge det räckte att köra dit – när jag kl. 1/2 9 kom fram var huset alldeles utdödt – och först efter mycket sökande fick jag tag i fru Etter och Lily. Mima ligger allt ännu, naturligtvis – fru Sofi W. låg också, ännu krasslig efter ett nytt missfall, Mischa låg i gulsot och fru Manzey af trötthet Jo nog ha de fått göra en lustresa!
I dag på e.m var jag igen på Santa Maria och såg nu fru Manzey och fru S. Wolkoff blek och tärd men upp från sängen. Alla säga att om fru Etter varit beundransvärd under denna sjukdoms period så har Lily varit ändå beundrans värdare. Mima ligger med ett lamt ben, men läkarne tro att hon kommer sig och ej får några sviter. Hon har blifvit opererad af dr Monod, en af Paris celebriteter, son till den berömda protestantiska presten.
Cannes 1sta april 91 1 april 1891
På e.m. förde jag Manzeys påbörjade porträtt till Santa Maria – fru M. och fru S.V. greto och funno det mycket likt, endast litet för rödt – alla sade att de ej väntat sig något så bra Olyckligtvis är det bara en undermålning med terpentin – måtte jag ej förstöra likheten vid utförandet.
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16 april 1891
Här blefvo vi naturligtvis mycket väl emottagna af Mme Borget Amic och Stetten, som bor hos dem och sedan (i går) på Santa Maria. Redan i förr går gjorde jag långa promenader med Amic och Stetten – i dag skulle vi ha farit till Grasse om ej vädret varit så osäkert. –
Som Ellan såg ganska medtagen ut, och som jag visste att kritiken på Santa Maria skulle vara strängt efter fru Etters omåttliga prisande af Ellans skönhet, trainerade jag Ellan ordentligt i går – hon skulle sofva och hvila sig innan vi gick dit – och hon lyckades verkligen få litet friskare färg genom denna regim Så köpte vi en billig halmhatt som klädde henne ypperligt, och så bar det af. Sofi Wolkoff en fru Manzey sutto bara och sågo på henne, kritiskt tyckte jag – men deras kritik utföll dock gynsamt. – I dag voro de alla härpå visit kl. 2 – Lilly har varit här hela dagen och ätit frukost med oss. – De bjöds oss genast på middag men vi skylde på andra bjudningar (detta är sant) och antogo en frukostbjudning först för nästa Söndag.
I afton äta vi hos Mme Borget. Som Ellan sade, för att komma från Mme Borget till Santa Maria (som vi gjorde i går) får man göra en enorm effort, att stämma sig sjelf från dur till moll. Det är något så förfärligt glädjelöst öfver deras lif på Santa Maria – inga intressen som hålla dem uppe intet hopp – de äro ändå att beklaga i all deras rikedom. Dertill kommer det stora, obehaget af dof osämja inom familjen – d. v. s. fruktan och fasan för Mischa V. – Lily sade i dag att de emellertid litet morskat upp sig nu gentemot honom. Han vill nödvändigt fara bort i nästan vecka men hans fru vill det ej – han skyller på att han vill göra sina devotions de pâques i Paris – der det finns en större rysk kyrka med fullständigare påskceremonier än i Nizza eller här. Det är igen af det der ryska som en vanlig europé alls ej kan förstå. – Nog är det hårdt att Kristi religion, den enkla och innerliga, skall tolkas så. Men det är nu chic att vara orthodox till ytterlighet, och jag är ej den som tänker hindra Mischa Wolkoff att vara det han sade just ingenting till Ellan, af den enkla anledning att han i allmänhet aldrig har något att säga. Han är en korf.
Cannes fredag 24 april 1891 24 april 1891
På Santa Maria var jag i går Ellan for på morgonen dit med pojken och denne trifdes så bra der, att han på inga vilkor ville tillbaka hem – Han blef der derföre med sin bonne till kl. 5 – Jag blef orolig och gick efter honom men mötte honom i porten, stadd på hemväg. Han hade varit mycket munter och hemmastadd der, genast slagit embargo på allt som liknade Soldater bland lilla Volkoffs leksaker – klappat och pajat lille V, talat med alla mycket oförskräckt och gjort komplimenter öfver maten vid frukosten. "What a lovely soup" har han sagt om en höns buljong som han fick vid afskedet hade han tagit farväl af damerna, gjort en stor bugning och en gest med båda armarna och sagt "Good bye, ladies". – Han är mycket herrligt som synes – betydligt stolligare än lilla Volkoff men det gör ingenting. De två kunde ej tala med hvarandra – den ena bara ryska, den andra engelska och svenska, men de hade roat hvarandra med att kittla hvarandra i halsen och nacken
Valescure 1 maj 1891 1 maj 1891
Hvad det är ledsamt att fru Etter ej får se det minsta af landet här Deras lif på Santa Maria är ändå för stormidiotiskt. Sonja W. har ej lust och ej krafter att försöka något och se något, och det som sist och slutligen intresserar henne mest är ändå småprat från Petersburgs "societjä" det hjertinnerligaste drafvel jag vet, –