Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Australien

Brev skrivna i Australien i kronologisk ordning

Brev som nämner Australien i kronologisk ordning

Roma, söndag d. 14 Maj 1876 14 maj 1876
Bredvid bor baron Küster, en gammal ryss som lider av elefantiasis och ålderdomskrämpor; han är släkt med ministern för kejserliga huset; sedan 40 år har han fört ett vagabondliv i Europa, Indien, Syd- och NordAmerika och Australien; ruinerad har han hamnat i Rom där han ger språklektioner; Küster vill träffa Edelfelt för att fråga efter bekanta finnar; genom Giovanni har han frågat efter greve Aminoff, Edelfelt frågar sig om han menar Adolf Aminoff.
London 30 maj på aftonen 1884. 30 maj 1884
Den der färden längs Thames är ändå makalöst vacker. Aldrig har Londons storhet så kommit öfver mig som nu, då jag såg dessa tusentals ångare och seglare af alla nationer och dessa gigantiska magasiner och varf. – Och när man så läser Canada Wharf, West-India, Australia o.d., så får man en blick öfver Englands storhet. Och när det står, om ångbåtar, frakt o.d. skrifvet med stora bokstäfver "for all the parts of the world" så gör det ändå ett märkvärdigt bussigt intryck.
Arles 4 maj 1891 4 maj 1891
Jag tog genast en vagn och for till la Jolliette, emedan jag ville göra en croquis af en atlantångare (för Figaro Illustré) – "Le Polynesien" skulle just afgå till Australien tack vare mitt rödaoläsligt "slupp" jag ombord och kunde göra croquis'er – Se det var ett stort fartyg – eldarne bara negrer och araber – i österländska drägter, ty inga andra hålla ut med hettan i röda hafvet – på fördäck voro en massa malajer, kineser och papuas Jag fick en så underligt vidsträckt horisont vid allt detta – Fartyget är alldeles gigantiskt och var det största bland de hundradetals ångarne som lågo der – Hvart ögonblick reste en af till Indien, till Constantinopel, till Alger. –
Kjøbenhavn 26/4 94 26 april 1894
Tante Leuhusen tycktes vara mycket nöjd med den minnes värda färden till Finland i fjol – hon kunde icke nog prisa Mamma och flickorna, hvilka hvar i sin stad och i olika genrer voro idealiska. Vi talade naturligtvis mycket om gamla tider i Jönköping, med Mobeck (som nu är i Australien) Jag erfor då bl. a. att den friherrinnan Ramel som jag träffat här är lilla Hildur Ekström som jag sett som barn i Jönköping. Hon är Kokis vän, pratar mycket och ser bra ut men är icke något ljus efter Kokis förmenande. Det är ledsamt att Edvard Leuhusen alls ej har modrens alltid så vackra ögon – han ser intet vidare bra ut, black och tjock Jag hoppas, som sagdt, att Tante Leuhusen redan skrifvit om detta kära möte
Paris 27 maj, (måndag) 95 27 maj 1895
I lördags var jag i Institut Pasteur och hörde på Roux' föreläsning i bakteriologi – der voro åhörare från alla verldens trakter t.o.m. från Australien. Jag satt och observerade Roux och fick den allra starkaste lust att måla honom. Får se om jag icke gör det. Det är ju jemt 10 år sedan jag målade Pasteur, samma tid på sommaren och detta porträtt har ju varit mig till så stor välsignelse. Jag kände samma hänförelse som då, denna beundran för hjelten, denna lust att återge en märkelig man, och jag tyckte, såsom man alltid tycker då man erfar den känsla af lust och initiativ och förmåga som kallas inspiration, att det skulle gå mycket lätt. I hvarje fall tror jag ej att det skulle ta af mig mera än 14 dagar, högst tre veckor – Ännu har jag ej börjat och vet ej om det blir af, men om Vår Herre låter Er och Ellan och pojken vara friska hvar på sitt håll så skulle jag icke ha något emot att blifva här litet längre att igen försöka göra något rigtigt godt.