Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bayreuth

Brev skrivna i Bayreuth i kronologisk ordning

Brev som nämner Bayreuth i kronologisk ordning

Paris d. 10 Januari 1877. 10 januari 1877
Edelfelt dansade kotiljong med en ung dam som han blev presenterad för; hon föreföll ovanligt hygglig och anspråkslös, trots att hon lär vara stormrik; Edelfelt uttalade sig tvärsäkert då de talade om Richard Wagner; det visade sig att hon varit på alla uppträdanden och repetitioner [på Wagner-festivalen] i Bayreuth, samt att hon kände Wagner personligen; de talade också om ryska konstnärer; Edelfelt förde in samtalet på en ung rysk målare som varit utställd hos Adolphe Goupil, det visade sig att hon köpt tavlan i fråga; efter dansen bjöds de på supé, som vanligt var det mest sötsaker; Edelfelt kom hem först kl. 3 på morgonen.
Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
Edelfelt har varit med Gunnar Berndtson på en rolig årsrevy "Boûm, Voilà" på Athenée Comique; revyn tog upp alla årets händelser, turk-serbiska kriget, cri-cri, pjäser och sist hela den Wagnerska representationen i Bayreuth; Richard Wagner porträtteras mästerligt och håller tal till publiken, i vilket han undanber sig applåder och ber publiken besinna att den befinner sig i framtidens tempel och får höra den enda saliggörande musiken; orkestern utför en mästerlig parodi på själva representationen med Siegfried, Sieglinde, dvärgen Alperich, krokodiler-drakar och Rheingold [Rhenguldet, opera], samt Götterdämmerung [Ragnarök, opera].
Paris d. 27 mars 1887. 27 mars 1887
Raymond Koechlin med vänner är Wagnerianer; Edelfelt vet inte om dessa franska Wagnerianer har en Buddhabild och ett fotografi av Wagner att göra andakt inför, som Adele Osberg, gamla fru Frenckell och Seiling, men det är inte långt ifrån; de reser varje år till Bayreuth och bär alltid ett partitur under armen; förra sommaren var 200 parisare i Bayreuth [vid Bayreuthfestspelen].
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Som oläsligt på Amics naivitet bör betecknas att han, såsom stor beundrare af Ibsen, tänker ta sig för att utan att kunna ett ord norska öfversätta, med tillhjelp af en dansk journalist, Kjerlighedens Komedie. det mest oöfversättliga af Ibsens saker. Jag ser på förhand att huru denna Amicska öfversättning kommer att se ut. Med hans naiva förakt för den naturliga stylen i diktionen (han tycker bara och teater – haranger à la Dumas, Augier oa) kommer Kjerlighedens komedie att bli den banalaste smörja på jorden Han tänker sjelf resa och besöka Ibsen, på väg till Bayreuth, der han skall höra Parcifal. –
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Den enda jag träffat som varit rigtigt glad och munter är Dagnan, och ändå ha hans fru och gosse legat i veckotal – allt i influenza. Dagnan sjelf såg frisk ut, arbetar mycket och hade utomordentligt vackra saker på sin atelier. Han hade rest ensam i höstas till Berlin och Dresden, Varit i Bayreuth och hört Parsifal, sett Nürnberg, Augsburg m.fl., och nu på vintern har han på en vecka varit i Monaco – icke för att spela, likvisst. Han lofvade komma hit i morgon och se på mina taflor.