Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Kungliga konstakademien i Antwerpen

Brev skrivna i Kungliga konstakademien i Antwerpen i kronologisk ordning

Brev som nämner Kungliga konstakademien i Antwerpen i kronologisk ordning

Antwerpen d. 2 Oktober 73. 2 oktober 1873
Monsieur Joseph Van Loon erbjöd sig att följa Edelfelt till konstakademiens direktör Nicaise de Kayser, som han känner; Van Loon var glad över att därigenom göra Edelfelt och Monsieur Johan Friedrich Hackman en tjänst.
Med Monsieur Joseph Van Loon och dennes son hade Edelfelt besökt konstakademien för att hälsa på akademins direktor Nicaise de Keyser; Van Loon d.y. presenterade Edelfelt för sin fru och bjöd honom att besöka dem.
Het Kooningklike Akademie van beeldende Kunsten ser inbjudande ut och har ett utmärkt vackert läge i anknytning till museet.
Monsieur Joseph Van Loon presenterade Edelfelt för Monsieur Nicaise de Keyser och underströk att en aktad man i Finland (kommerserådet Johan Friedrich Hackman) hade framhållit Edelfelts anlag som goda; de Keyser ansåg Edelfelts medhavda tavlor som lovande (bl.a. Hulda Berndtsons porträtt och porträtt av Alexandra Edelfelt); Edelfelt blev utan vidare antagen till konstakademien, men måste för reglernas skull utföra en "teckning efter antiquen"; direktör de Keyser tyckte inte riktigt om Edelfelts antikritningar men menade inte att det var hans fel; han "tycktes mena att alla ritlärare hade galna metoder, undantagande de i Antwerpen"; de Keyser trodde att Edelfelt redan om några veckor skulle bli uppflyttad till en högre klass; i flera ämnen hamnade han att börja mitt i kursen, eftersom de inletts redan i maj; de Keyser frågade Edelfelt om han före han anlände till Antwerpen varit på de klara med att man där arbetade hårt och hade stränga regler; Edelfelt svarade att han kommit till Antwerpen för att han visste att man där hölls i "tukt och Herrans förmaning".
Edelfelt gladdes åt att målaren Monsieur Jules Rullens kände till Finland; denne sparar pengar för att göra en resa till Avasaksa; okunskapen om Finland är i övrigt stor, en herre frågade om Edelfelt var muhamedan [muslim], några förväxlade Finland med Friesland och sekreteraren på konstakademien visste inte att ett sådant land existerade.
Undervisningen på konstakademien sträcker sig från 9 på morgonen till 8 på kvällen.
Antwerpen d. 8 Oktober 73 8 oktober 1873
Edelfelt träffade en tysk konstnär som inte hade höga tankar om konstakademien i Antwerpen.
För att ge dem där hemma en uppfattning om de ställen Edelfelt dagligen passerar bifogar han två fotografier från Antwerpen; bakom Anthonis van Dycks bildstod syns konstakademiens byggnader; Edelfelt har markerat dörren han dagligen går in genom med en stjärna; huset med Nicaise de Keysers ateljé har en kula på taket.
Idag har de haft den första kyliga dagen; Monseiur Dubois berättade att förra vintern var det så kallt på konstakademien att denne inte kunde hålla i ritstiftet.
En vecka har gått sedan Edelfelt anlände till Antwerpen; allt har gått tämligen väl; undervisningen på konstakademien har börjat.
Edelfelt har gjort bekantskap med: John Jamesson från London och Hiockley från Philadelphia; amerikaner och engelsmän är inga "överdängare" på språk, i synnerhet vad gäller uttalet; på konstakademien har han suttit mellan den tidigare nämnda holländaren Hinderikus Boss, och en ung fransman Dubois.
Antwerpen d. 16 Oktober 73. 16 oktober 1873
Denna gång skriver Edelfelt ett kort brev, eftersom han tänker skriva ett längre om två dagar, då konstakademien firar Sankt Lucas dag och Edelfelt har lov; S:t Lucas är konstakademiens och alla konstnärers skyddshelgon.
Visserligen är Edelfelt omgiven av konstnärliga mästerverk hela tiden, men känner sig ensam då han inte får dela upplevelsen med någon; i nästa brev ska han beskriva närmare det brokiga sällskap av elever vid konstakademien som han ändå har blivit bekanta med.
Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18 oktober 1873
Edelfelt känner sig tämligen hemmastadd på konstakademien och de andra "scholders" [målare på flamländska] har börjat närma sig honom; de belgiska herrarna tycks ha tagit patent på alla slags uppfinningar i konsten att roa sällskapet.
Monsieur Frédéric Matthei är en vacker och rik ung tysk från Hannover; ryktet säger att han underhåller den talangfulle man fattige Jozef Van Rijsel; Edelfelt har en gång besökt herrarna i Mattheis ateljé, som han har fastän han är elev vid konstakademien; Van Rysel, som är en virtuos på flöjt, exequerade [framförde] många fina och svåra stycken för Edelfelt.
I synnerhet på kvällarna kan Edelfelt känna det förunderligt tomt; eleverna på konstakademien lever alla stillsamt, vilket i och för sig är bra, men det gynnar inte sällskapslivet; Edelfelt skulle ibland ge bra mycket för att för en stund kunna komma till alla där hemma, främst till Alexandra Edelfelt.
Antwerpen d. 23 Oktober 73. 23 oktober 1873
Föreläsningarna vid konstakademien har börjat; Edelfelt har redan hört Nicaise de Kayser i komposition, Jean Emmanuel Van der Busch i perspektiv, Jean Rousseau i estetik och den skickliga bildhuggaren Jozef Geefs i anatomi; den sistnämnda är enkel till sitt yttre, livlig, intresserad, originell och har gjort Leopolds ryttarstaty i staden och de fyra allegoriska statyerna på Nationalteatern; denne är bror till den utmärkta skulptören Willem Geefs, som gjort bl.a. martyrmonumentet i Brussel.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
På konstakademien är det varmt; modellen måste ha varmt, i synnerhet sedan de börjat måla torser [torso, överkropp]; Edelfelts första tors är under arbete och ska bli färdig på lördag; modellen för torson byts en gång i veckan, medan modellen för huvudet byts ut varannan dag; de har två modeller samtidigt så att eleverna, som är många, kan välja.
Målarklassen är delad i två grupper: en som om kvällarna tecknar "antik", enseignement moyen [medelundervisning], och en som tecknar "naken modell", ensignement superieur [högre undervisning]; på lärare Monsieur Polydore Beaufaux inrådan är Edelfelt ännu i den förra för att få bort ett visst torrt maner i sitt sätt att teckna; Monsieur Beaufaux är en utmärkt lärare och undervisar i båda grupperna; Beaufaux visade en gång Edelfelt de bästa teckningarna som gjorts på konstakademien sedan 1840; den bästa var gjord av en 17-åring som nu fem år senare är en av Belgiens mest framstående yngre målare.
På konstakademien lär man sig mera av de äldre eleverna: Messieurs Emile Claus och Jozef Van Rysel.
Bland kamraterna kan Edelfelt inte säga att han umgås mera med den ena än med den andra, då de alla träffas på konstakademien alla dagar.
En hygglig engelsman, Monsieur Sidney Adams har kommit på besök; han är gammal elev vid konstakademien och målar ganska bra.
Ofta under fristunderna har Edelfelt promenerat med amerikanarna Robert Arthure och Devey Bates; Bates är mycket inkommen i Amerika och dess institutioner och har lånat Edelfelt böcker i historia; Bates är bedrövad över okunnigheten om nya världen i Belgien och tycker att européer är okunniga; Edelfelt har förkunnat att Norden utgör ett undantag; Yankeena [amerikanarna, nordstatare] ser i allmänhet ned på engelsmännen, även om de kommer överens förträffligt med de Albions [tidigaste kända namnet på Storbritannien] söner som finns vid konstakademien.
Då han kom hem från konstakademien väntade tidningarna hemifrån på hans rum; Alexandra Edelfelt hade skrivit i marginalen.
Edelfelt har köpt en grön skärm för att skydda sina ögon mot gasljuset; nästan varannan har en sådan tingest på konstakademien.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
På lovet under allhelgonahelgen reste några elever från konstakademien till Brüssel för att gå på muséer; trots sina sparsamhetsprinciper föll Edelfelt för frestelsen och åkte med, eftersom han senast endast hann se musée Wilson.
Jules Dubois, som föregående kväll hade rest till Brüssel, var glad över att visa Musee Wiertz; han beundrar, rentav avgudar, Antoine Wiertz, som han skrivit en éloge över; i hyllningsskriften heter det att Wiertz kunnat tävla med, om inte överträffa, Rafael och Peter Paul Rubens; på konstakademien försöker Dubois efterlikna Rubens och Wiertz, vilket han retas för, i synnerhet av en nomine Aloïs Boudry.
De som åkte var herrarna Claus, Anthonies och Edelfelt; Emile Claus är den duktigaste i konstakademien för tillfället; under resan berättade denne sin livshistoria; fadern, en klädfabrikant i en småstad i Flandern motsatte sig sonens konstnärsplaner; Nicaise de Kayser hade emellertid bett att Emile Claus skulle komma till Antwerpen och börja på konstakademien, vilket denne också gjorde efter en vistelse i Lille i Frankrike.
På Palais Ducal [Bryssels konstmuseum] blev Edelfelt förtjust över Pouwels ”Van Arteveldes änkas offer för fosterlandet”, Charles Verlats ”Jerusalems intagande” som avbildade drabbningen på den heliga stadens murar med Godtfried de Bouillon, Hendrick Leys och Charles De Groux makalösa tavlor, samt Louis Gallaits; alla dessa har varit elever vid konstakademien i Antwerpen.
Antwerpen, Lördag d. 8 November 73 8 november 1873
Edelfelt har blivit uppflyttad till naturklassen, "klas van het levend model", enseignement superieur, konstakademiens högsta avdelning; Polydore Beaufaux hade skarpt kritiserat Edelfelts sista teckning i antiken, men verkade nöjd med Edelfelts arbeten i naturklassen, allt har hittills gått bättre än väntat; Nicaise de Keyser sade att kompositionen i svartkrita var bra; Jozef Geefs tyckte inte om Edelfelts huvud med mördartema, en tjock spansk riddare med skurkaktigt utseende; flera hade valt Judas Iskariot som motiv; alla skrattade hjärtlöst åt Monsieur John Jamessons huvud.
Kamraternas kritik är mycket värre än lärarens; Jozef Van Rysel, Emile Claus och Sidney Adams har emellertid berömt Edelfelt, och de är de skickligaste på konstakademien; Aloïs Boudry är temligen skicklig och är alltid redo att ge ett skarpt omdöme; han tycker sig vara Rubens II.
Edelfelt har börjat bli bekant med det antwerpiska sättet att måla; man eftersträvar soliditet och sanning i färgen; Edelfelt hade kanske fått ett smånätt och putsat sätt att måla om han inte kommit till konstakademien; det nätta står mycket mera fientligt mot det sköna än man tror.
Tvärtom är Edelfelt glad att vara i den dugliga och allvarsamma konstskolan och ha mycket arbete som intresserar honom; säkert hade han fått mindre gjort i Stockholm, och här finns en större anda tack vare Peter Paul Rubens, Jacob Jordaens och Anthonis Van Dyck.
Antwerpen d 13 Nov. 1873. – 13 november 1873
På konstakademien har de åter i uppgift att måla tors; det är krångligt att måla ”människofärg”.
I concoursen [tävlingen] i slutet av januari måste alla delta; provet i expression och komposition räcker två dygn och eleverna får inte avlägsna sig från konstakademien under tiden; provet i anatomi går ut på att professorn tecknar två figurer och eleverna ska rita ett skelett i den ena och en ecorché, en muskelfigur, i den andra.
Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att Edelfelt är på dåligt humör och har tråkigt i Antwerpen; det är bara ett sätt att uttrycka saknad efter dem därhemma och alla främlingar i Antwerpen förenas av bristen på förströelser; i synnerhet valloner och fransmän har öga för antwerpbornas oartighet och tillgänglighet; på konstakademien har Edelfelt inte tid att ha tråkigt och trivs därför bra där.
Monsieur Gérard Portielje är en "spektakelmakare av första rang", son till porträttmålaren Jan Portielje, och liknar Filip Forstén; det sjungs mycket under målandet på konstakademien; amerikanerna känner till "alla våra sjömansvisor"; vanligtvis är det Portielje som till först tar ton; den populäraste operan i Belgien och Frankrike är ”La fille de madame Angot”, en "opera-comique" av Charles Lecocqe, förlagd i Paris under första revolutionen.
På lördag har de lov från konstakademien med anledning av kung Leopold II:s födelsedag; Edelfelt har tänkt se ett stycke av Pierre Corneille på teatern, han vill höra klassisk franska.
Morbror Gustaf Brandt frågar hur undervisningen på konstakademien går till: huvuden och torserna målas i naturlig storlek och modellerna för de förra byts ut varannan dag och för de senare en gång i veckan; "têtes d'expression" och komposition utför man som man vill i kol eller svartkrita; med "expressionshufvud" menas ett huvud eller en halvfigur som framställs med ett givet uttryck, t.ex. hat, fruktan, hån, löje, glädje eller övermod.
Holländaren Monsieur Nicolaas Staffelær målar på konstakademien; denne har genomgått akademin, har egen ateljé i staden, och har sålt en tavla åt holländske kungen Wilhelm III.
Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och ber henne hälsa systrarna; de hade häromdagen två små flickor i Anni Edelfelts ålder som modeller på konstakademien.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Karaktärisering av den antwerpiska skolan: "Den antwerpiska koloriten är kraftig, vacker och kanske något svart i skuggorna. – Ehuru detta fel är gemensamt för de unga målarne här, uppväges det dock af den förunderliga relief de åstadkomma, den vackra teckningen och den varma färgtonen i ljuspartierna.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Edelfelt känner att hans tankar om sin egen storhet blivit grundligt stukade i Antwerpen; han känner sig generad att ta emot beställningar, då han ändå inte tycker sig kunna utföra dem som han skulle vilja; att måla torser plågar honom, färg och form vill inte lyckas; Nicaise de Keyser berömde hans senaste komposition; Jozef Geefs var nöjd med det senaste huvudet (Jacob och Rachel-tema); Edelfelt börjar med anatomin på allvar denna vecka genom att rita sitt första skelett; Frédéric Matthæi har ett skelett, tre écorchéer (muskel-män) och olika gipsmodeller hemma – allt möjligt kan man skaffa sig för pengar, förutom talang; Edelfelt anser att han själv börjat i lämplig ålder, endast Léon de Pape är yngre; akademiebildningen är skadlig då den drivs för långt.
Ska han skicka hem tavlor till julen? Det blir svårt och folk borde inse att han har fullt upp vid konstakademien.
Den puerila beundran för Antoine Wiertz retar honom, likaså de avfärdande omdömena om modern konst, speciellt den franska; dessa "hyperesthetici" vid konstakademien anser att Paul de la Roche är söt och sentimental, Horace Vernet är soldat och ingen målare; tyskarna Peter von Cornelius och Wilhelm Kaulbach kan som kompositörer inte heller mäta sig med Wiertz; Edlefelt kommer vad konst anbelagar bättre överens med flamländarna än med de fransktalande vallonerna; han ironiserar över Joseph Cornets sätt att vänta på inspiration, Peter Paul Rubens och Rafael hade knappast så mycket ”bråk” då de skissade ”Decsente de croix” eller sixtinska madonnan; Jules Dubois är av "samma skrot och korn" även om han är intelligentare än Cornet, Jean Beaudouin, Blain [?] och allt vad de heter; Emile Claus har gett Cornet öknamnet "l'humanite" [mänsklighet], som denne använder "minst tre gånger" i varje mening.
Antwerpen d. 30 Nov 73. 30 november 1873
Edelfelt har mycket att göra på konstakademien; nästa vecka har de en ganska komplicerad perspektivkonstruktion, ett tête d'expression [expressionshuvud] och en skeletteckning; Edelfelt har börjat studera skelett och tecknar i akademins gravörsal så mycket knotor, leder och ben som möjligt; det är ett nöje att se Sidney Adams rita en anatomisk teckning i vilken ställning som helst utan modell; de senaste veckorna har de bara målat torser på naturklassen; i teckning märker Edelfelt att han förkovrat sig; Polydore Beaufaux säger även att han går framåt; Beaufaux är en utmärkt lärare och det är hans förtjänst att akademin i Antwerpen är så berömd för sin teckningsundervisning.
De antwerpiska teckningarna hade i London på en internationell exposition [utställning] av arbeten från konstskolorna i Europa vunnit första priset; konstakademien i Antwerpen kan vara den bästa i Europa; Düsseldorf är på nedgående och akademien i München lär inte vara något extra, även om Tysklands största målare slagit sig ner i denna stad.
En tysk som är mellan 30 och 40 år har anlänt till konstakademien; i sju år har han i Amerika målat porträtt och samlat på sig tillräckligt stort kapital för att kunna fortsätta sina studier; han är emellertid så svag och sjuklig att Edelfelt inte tror att han kommer att klara sig.
Edelfelt var föregående kväll hos Schultz; Karel Scriba är en ypperlig uppläsare och deklamatör; dessa lördagssammankomster är rätt angenäma efter en veckas bråk på konstakademien; på söndageftermiddagen hörde Edelfelt en livlig debatt mellan Scriba och Schultz om Kaiser Wilhelm; Scriba var starkt kritisk; i ett avseende anser Edelfelt att man måste högakta kejsaren och Bismark - i allt vad jesuiterna och katolska presterna anbelagar; i det fallat kan man stämma in i sångraderna: Du Kaiser ist gross. Und Bismarck famos!
Antwerpen d. 6 December. – 6 december 1873
Edelfelt har avslutat en tors och är för första gången nöjd med sitt arbete; den är inte felfri, men bättre; tävlingen (concoursen) i januari närmar sig, vilket märks på elevernas aktivitet på konstakademien; Edelfelt kan inte hoppas på någon utmärkelse eller mention honorable [hedersomnämnande]; Peeters, Emile Claus, Jozef Van Rysel, Nicolaas Steffelaar, Sidney Adams och Pieter Frans De Beule tävlar om guldmedaljen.
Lite barnslig framstår den ofantliga vikt man lägger på denna tävlan; Edelfelt nämner som exempel Jan Van Beers, son till den flamländska skalden och litteratören Jan Van Beers, vilken inte väckte Jozef Van Lerius behag och placerade sig efter både Jozef Van Ryssel och Peeters i concoursen [tävling]; Van Beers lämnade konstakademien och senaste veckan ställde han ut mästerligt målade tavlor på Cercle artistique; amerikanerna tycker inte om tävlingen, och inte om de skolpojksaktiga institutionerna heller; Edelfelt ger dem rätt.
Ärkebiskopen av Mecheln, Victor-Auguste-Isidore Dechamps, den belgiska kyrkans primus håller fransk predikan i Notre Dame följande dag; Edelfelt funderar på att gå och lyssna på honom; på konstakademien har han en gång hamnat i en dispyt om religion med katolikerna Léon de Pape och Anthonies; Edelfelt talade om Luthers reformation som vändpunkten mellan medeltiden och nya tiden, vilket de andra reagerade starkt emot; likaså svartmålar man på ett nedrigt vis redan i skolorna "kättarkungen" Gustaf Adolf och Jan Huss, Martin Luther, Jean Calvin och Ulrich Zwingli, John Wickleff som egoister, falska profeter, revolutionärer och Antichrister; de andra hade försvarat påven och förbudet att läsa bibeln; alla rättrogna katoliker gläder sig över de stora framsteg katolicismen gör i England; Edelfelt finner det egendomligt att aristokratin i deras tid börjat ägna sig åt vallfärder och tron på det heliga vattnet i Lourdes.
Morbror Gustaf Brandt frågar om konstakademien; byggnaden är ett gammalt kloster; elementarundervisningen motsvara slöjdskolans ritavdelning i Helsingfors och är mycket populär; elevantalet uppgår därför till 1500; i antikklassen finns ca 30 elever, lika många i naturklassen; i den inte "särdeles ansedda" landskapsklassen är de 10 elever; arkitekter, gravörer, skulptörer och ornamentalister har han inte reda på.
Surveillanternas [vaktmästarnas] makt och oförskämda språk retar; bristen på belevenhet är inte nödvändigtvis konstakademiens fel, hela den flamländska befolkningen tycks inte veta av något "folkvett"; fransmännen är trots sina fel trevligare i umgänget, likaså tyskar och engelsmän.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
På konstakademien målas det flitigt; det behövs ofantligt mycket övning för att komma underfund med målningstekniken, och Edelfelt tror som Jozef Van Lerius: "Ça viendra" [det kommer], inget konstverk skapas ”i första hugget”: Madmoiselle Emilie Björkstén tror att Rafael målade sin Sixtinska madonna med några genialiska penseldrag och att Bertel Thorvaldsen ”högg i marmor sina qval”.
Fröken Hilda Granstedt har frågat om kvinnliga elever vid konstakademien; sådana har aldrig funnits och tas inte heller emot; Edelfelt anser att akademin i Antwerpen är för "grundlig och onätt" för att lämpa sig åt "fruntimmer".
Edelfelt har förundrat sig över att eleverna på konstakademien går så tunt klädda; föregående dag hade han träffat Jules Dubois som med öppen jacka gick av och an på Place de jesuites; Dubois sade att han härdade sig.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14 december 1873
För första gången kom Edelfelt tio minuter för sent till konstakademien, och blev i enlighet med reglementet inte insläppt; han och Léon De Pape, som delade hans missöde, tillbringade förmiddagen på stadsbiblioteket, där han studerade Antoine Wiertz litterära arbeten och Alexandra Edelfelts och Morbror Gustaf Brandts brev.
Föregående kväll uppvaktade de högre klasserna på konstakademien Nicaise de Keyser på dennes födelsedag; de Joon höll kopparstickarnas tal på flamländska; Emile Claus för målarna höll likaså sitt tal på flamländska; Moos [?] och De Bergh höll skulptörernas och arkitekternas tal på franska; de Keyser var mycket aimabel [älskvärd] och talade med alla; för Edelfelt berättade de Keyser att denne känt Antoine Wiertz redan som pojke; Jules Dubois höll ett hjärtligt avskedstal; för studenterna fortsatte festen på ett närbeläget estaminet [värdshus] "in de Bruinfisch"; Anthonies, Sidney Adams och Nicolaas Steffelaar spelade piano; Peeters härmade professor Jozef Geefs; komiska visor sjöngs av Claus, Aloïs Boudry och Steffelaar; skulptören Dierkx deklamerade på flamländska; Jules Dubois uppträdde med sina bravurstycken, han deklamerade André Geniers död och stycken av Victor Hugo; klockan 1 gick Edelfelt hem med Karel Scriba och Frédéric Matthæi.
Antwerpen d. 23 Dec. 73. – 23 december 1873
Maskeradbalen "bal des Academiens" har gått av stapeln; på konstakademien har förberedelserna varit många; Peeters och De la Montagne målade en dekoration bestående av Peter Paul Rubens byst, Antwerpens vapen och målarkonstens emblem; Edelfelt klädde sig inte i Frédéric Matthæis franska militärkostym, utan kom tillsammans med Jules Dubois utklädda till kritiken (Dubois) och konsten (Edelfelt); tillsammans med Karel Scriba ritade Edelfelt karrikatyrer som de tryckte upp och som hade god åtgång; engelsmännen Jamesson och Stephenson var utklädda till ett resande engelskt par; Peeters kom som fiskmånglerska; Emile Claus och Gérard Portielje var ypperliga pierrots; redaktören för Précurseur var på plats; Edelfelt sänder hem tidningsnumret där balen nämns, samt de karikatyrer som han har kvar; Amor som målare är ritad av Scriba, medan Edelfelt gjort de två andra, däribland hans eget porträtt.
Edelfelt och alla andra protestanter tycker det är dumt att de på konstakademien måste arbeta ända till kl. 8 på julaftonen; Edelfelt ska hem till Karel Scriba och hjälpa till med julgranen; de går på julotta troligen i protestantiska kyrkan; Edelfelt är led på Monsieur Even som ser ner på den vikt de lägger vid julen.
Dagen derpå, (julaftonsdagen) 24 december 1873
Edelfelt kom nyss (kl. 3) hem från konstakademien och han tänker "kraba" [skolka/vara borta från undervisningen] resten av dagen för att inte vara uttröttad på julaftonen.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8 januari 1874
Edelfelt beundrar Alexandra Edelfelts karaktär och vill bli henne värdig; han skulle vilja ha den energi och arbetsförmåga som Antoine Wiertz hade som elev vid konstakademien.
Van den Bergh som var pristagare i 1870 års tävling besökte konstakademien och berömde Edelfelts tors: omdömet var att Edelfelt kommer att bli bra om han bara undviker de "smutsiga tonerna i öfvergångarne"; Edelfelt säger som Van Lerius "Ça viendra" [det kommer], måleriet fordrar ofantligt mycket övning.
Antwerpen d. 14 Januari 1874 14 januari 1874
Man har tänkt ordna en ny bal masqué [maskeradbal] på konstakademien, i och med att den förra var så lyckad; Edelfelt är tillfrågad att måla inträdeskortet, Karel Scriba gör dansordningen.
På konstakademien är allt som vanligt; ibland kan det falla "några ljushufvuden ibland dessa Rubens-ämnen" in att i timtal sjunga samma slagdänga; den som blir irriterad får till svar en melodi ur "Fille de Madame Angot" till ord av Gérard Portielje: "Si cette histoire vous embête :/: Nous allons la, la, la, la recommencer!" [Om ni förargas av denna historia:/: Tar vi den, den, den, den från början!]
Antwerpen d. 20 Januari 1874 20 januari 1874
På konstakademien håller de på att måla en italiensk kvinna med barn i nationalkostym.
Antwerpen d. 27 Januari 74 27 januari 1874
På Musée des Académiciens finns också målningar av andra berömda hedersmedlemmar av Antwerperakademin, som Peter von Cornelius, Friedrich Overbeck, Alexandre Calame och Tony Robert Fleury; Overbecks ”Kristi himmelsfärd” föreföll Edelfelt usel; de äldre tyska mästarna som Overbeck, Cornelius, Moritz von Schwindt, Wilhelm von Kaulbach verkar inte ha färgerna klara för sig; Nicaise de Keysers målningar är kanske för vackra och blir lätt karaktärslösa; Charles Verlat pressar fram det karaktäristiska på ett snillerikt sätt.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
Nästan alla kvällar har Edelfelt arbetat med anatomi och kostymlära hos Sidney Adams, som i det förra ämnet har varit hans lärare; Polydore Beaufax menar att Adams kommer att bli europeiskt ryktbar en dag, "Qui vivra verra!" [Den som lever får se!]; Adams tävlar om guldmedaljen med Peeters och Émile Claus; om Adams får priset kommer hans vackra syster med resten av familjen och närvarar vid utdelningen på konstakademiens årsdag.
Följande dag "geht's los" [bär det av] med concoursen [tävlingen] i perspektiv; Edelfelt funderar på att stå över tävlingarna i historia och estetik, i och med att de skulle medföra mycket besvär och ingen nytta; främst är det franskan som avhåller honom från att delta; konstakademiens stipender går bara till belgare och han strävar inte efter guldmedaljen, så han är inte förbunden att delta i alla tävlingens delmoment; flera utlänningar, med undantag för Sidney Adams som tävlar om priset, tänker "kraba" [skolka] från vissa ämnen; vad anser Alexandra Edelfelt?
Fortsättning d. 3 kl. 12 på natten 3 februari 1874
Robert Arthur, Robert Stephenson, Lauterbach, Hinderikus Boss och John Whiting har rest bort före concoursen [tävlingen]; Edelfelt skulle också ha rest om han inte velat kunna återvända till konstakademien under sommaren och stannar därför kvar; han vill som morbror Gustaf Brandt säger ha "reträtten öppen".
Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9 februari 1874
I dag har för första gången fallit snö denna vinter; ungdomarna på konstakademien tog tillfället i akt och ställde till snöbollskrig.
Edelfelt tycker att det är skada att Jules Dubois så ensidigt efterapar Antoine Wiertz; Alexandre Dumas, père [d.ä.], kallade Wiertz en "fou sublime" [upphöjd dåre], vilket Dubois också riskerar att bli om han fortsätter i samma stil; Dubois beundran för Wiertz har emellertid fört det goda med sig att denne studerat de gamla flamländska mästarna, främst Peter Paul Rubens, mer än någon annan av konstakademiens elever; det är något storslaget i Dubois sätt att måla som varken Émile Claus, Jozef Van Ryssel, Peeters eller Sidney Adams kan tävla med.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
Beträffande concoursen övertalade Jules Dubois Edelfelt att delta i skrivningen i historia; professor Goemaere sade att han får skriva på svenska, konstakademien var skyldig att översätta svaren till franska; Edelfelt blev förargad över att inte ha fått veta detta förut; uppgifterna bestod i att ge en kulturhistorisk bild av den Homeriska perioden, och att beskriva vad man skulle välja om man fick i uppgift att i fyra frescomålningar illustrera Greklands historia från 500 till 470 f.Chr; de fyra händelser Edelfelt valde var: 1. Underrättelsen om segern vid Marathon i Athen, nedanför Akropolis där budbäraren hinner utropa sitt Nike-seger! innan han döende faller ner; 2. Leonidas vid Thermopylæ; 3. Slaget vid Salamis; 4. Themistocles återvänder till Aten efter striden och mottas av stadens tacksamma kvinnor.
Fortsättning (Måndagen) kl. 12 på dagen. 16 februari 1874
Edelfelt har arbetat med teckningen på konstakademien.
Morbror Gustaf Brandt anmärker att Edelfelt inte verkar åka så snart som planerat till Paris; Edelfelt funderar på att resa dit i maj; om han kommer bland de 6 första i tävlingen får han använda konstakademiens modeller, eller så kan han måla på konstmuséet till slutet av april.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
I concoursen [tävlingen] på konstakademien har de haft delmomenten "kostumes & antiquités" [kostymlära] och expression [uttryck]; uppgiften i den förra var: spartansk konung i högtidsskrud; i expression: Brutus förskräcks av en spökgestalt natten före det avgörande slaget vid Philippi; Edelfelt upplever förhållandena kring concoursen som otrevliga.
Lycklig den dag då Edelfelt får åka till Paris; även om han återvänder till konstakademien har han tagit tillräckligt frisk luft "för att kunna svälja akademidam under några månader".
Antwerpen d. 1 Mars 74 1 mars 1874
Om Edelfelt kommer bland de sex första i komposition måste han stanna i två veckor för att utföra kompositionen i större skala och sedan exponera, ställa ut, den på konstakademiens utställning; han vågar knappt hoppas på denna möjlighet, samtidigt som han anser det som "dumt" att behöva dröja kvar längre än nödvändigt.
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16 mars 1874
Edelfelt meddelar Alexandra Edelfelt att han inte vet något om sina närmaste framtidsplaner; sommarkurserna på konstakademien är inte lika goda som vinterkurserna; Sidney Adams, Émile Claus, Peeters och Jules Dubois som är de bästa eleverna reser bort; det är synd att Louis Gallait i Brüssel inte tar elever; Dubois rekommenderar Jean François Portaels; det lär vara nästan omöjligt för en nybörjare att få komma till Carl von Piloty i München; Claus åker till Paris; Karels Scriba har fått en plats i Brüssel; Nicaise de Keyser och Polydore Beaufaux skulle råda honom att stanna vid akademin om han frågade dem.
Antwerpen, lördag d 22/3 1874. 22 mars 1874
Edelfelt har fått brev från Robert Lagerborg, som ber honom skriva korrespondenser till Helsingfors Dagblad; han får honorarium för varje brev; Jules Dubois, som skriver för Brüsselblad, kan hjälpa med val av ämnen; vid konstakademien fanns förra året också amerikanaren Francis Davis Millet (vistas för tillfället i Rom) som var korrespondent för amerikanska tidningar; om Edelfelt kommer sig till Paris kommer han att ha ett överflöd på ämnen; han fattar mod att skriva för en bredare publik då han läser Dagbladets korrespondenser från Joensuu, Wasa o.d.; vad tycker Alexandra Edelfelt om detta projekt?.
Antwerpen d 24 Mars 74 24 mars 1874
Edelfelt har sökt Polydore Beaufaux; det är otur att Edelfelt inte får sända in [stipendie]inlagan efter konkursen [tävlingen], då skulle det framgå om han blivit nämnd med heder i någon av kategorierna; Jules Dubois har sagt att Beaufaux inte ensam skriver ut betyg; det är konstakademiens administration som utfärdar dem och Nicaise de Keyser som undertecknar dem; Edelfelt sänder ett utkast på stipendieansökan till Alexandra Edelfelt.
Antwerpen d. 27de Mars 74 27 mars 1874
Edelfelt sänder konstakademiens betyg; Polydore Beaufaux menade att det var mycket gott.
Antwerpen, lördag d 28 Mars 28 mars 1874
Edelfelt kommer troligen inte tillbaka till konstakademien; det är inte roligt att tänka sig sommaren på akademien utan Jules Dubois, Émile Claus, Sidney Adams och Peeters; han kommer i synnerhet att sakna Karel Scriba.
Antw. Påskdagen 1874 5 april 1874
Sidney Adams och Edelfelt hade gärna "krabat" [skolkat] från konstakademien på långfredagen, men Nicaise de Keyser skulle samma dag korrigera deras kompositioner så de kunde inte; alla utlänningar måste däremot delta i den allmänna fastan denna dag; de Keyser anser att Edelfelts komposition har gått framåt; resultatet av konkursen [tävlingen] kommer om två veckor; Peeters anses få guldmedaljen, Edelfelt skulle ge den åt Sidney Adams.
Alexandra Edelfelt har fått intyget från konstakademien och fullmakten åt Leonard Serlachius.
Antwerpen d. 9 April 74 9 april 1874
De allmänna aprilsprattena [aprilskämten] är rätt lustiga; tidningen Koophandel skrev i sina officiella nyheter att en man från Gent skulle flytta Alhambrateatern från Place de la Commune till ett annat torg med en maskin han själv hade uppfunnit; en hattmakare hade i sitt skyltfönster ställt ut en simpel halmhatt med påskriften "äkta panama 1000 francs"; Edelfelt hade låtit lura sig och stod en kvart utanför skyltfönstret och begrundade hattens värde; på konstakademien hade Peeters lurat honom att springa upp till andra våningen för att av de la Montagne få höra hur han hade placerat sig i målningen; Alexandra Edelfet hör således att "spektaklerna" är lika mycket "en vogue" [på mode] som därhemma.
Antwerpen d. 17 April 74. 17 april 1874
Medan Fritz (Frédéric) Matthæi var utom hörhåll vände sig hans mor till Edelfelt och frågade om hennes son hade talang; Edelfelt stod inför ett dilemma – artigheten sade ja, samvetet nej; artigheten segrade; Matthæis väg till målare har varit egendomlig; Matthæi är uppfostrad vid polyteknikum i Hannover, men tillbringade somrarna hos sina morbröder i Bretagne, vilket gjort honom fransksinnad; han hyser "det hjertligaste hat" till preussare; då fransk-tyska kriget utbröt ville Matthæi ansluta sig till franska armén; hans tyska farbröder tvingade honom att lova att aldrig bli militär i varken Frankrike eller Tyskland; eftersom han visade lust för ritning, lät man honom i stället välja en målarakademi och valet föll på Antwerpen; familjen som tidigare bott i Dresden, Schweiz och Paris slog sig också ner i staden; systrarna är glada över att Matthæi har övergett sina officersplaner; Edelfelt tycker att Matthæi är som skapt för att vara soldat.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Edelfelt stannar fram till konstakademiens prisutdelning; han är bekymrad att tvätten inte ska hinna bli färdig till dess.
Edelfelt ska gå till Nicaise de Keyser för att visa sin skiss Gustaf II Adolf och samtidigt ta farväl; han fruktar för besöket hos Polydore Beaufaux, som anser att man så länge som möjligt ska stanna vid konstakademien.
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Som Edelfelt skrev till Ellen Edelfelt, så har Frédéric Matthæi och Jozef Van Ryssen inte hörts av; utifrån breven han fått från Karel Scriba, Dewey Bates, Jospeh Cornet, Léon de Pape och Émile Claus har alla de bästa vid konstakademien i Antwerpen rest iväg; bland andra Peeters, Nicolaas Steffelaar och Pieter Frans de Beule har egna ateljéer; då Sidney Adams och andra kommer till Paris kan de bilda en liten antwerpisk koloni.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Fastän det är sent och Edelfelt i morgon skall presentera Dewey Bates för Jean-Léon Gérôme skriver han några ord om besöket i Ecouen; han och Adolf von Becker styrde genast stegen till Thomas Couture, som de hittade i sin park tillsammans med fru och två döttrar; Edelfelt frapperades av att Couture, upphovsmannen till "les Romains en décadence" och "les Volontaires", liknar morbror August; bland de modernaste målarna sätter Couture mest värde på Ernest Meissonier, medan han var rysligt sträng mot Paul Baudry och hans tavla "les Poetes"; Couture liknar Fredrik Cygnaeus i att han gärna tar emot smicker; de fortsatte till Pierre-Édouard Frère och hans fru som bor i en förtjusande villa som är byggd i stil med en medeltida borg; de besökte också Beckers gamla bolagist [rumskamrat] James Wells Champney med fru, de blev bjudna på middag i amerikansk stil; där fanns också två kusiner till fru Elizabeth Champney från Amerika; Edelfelt önskar att han tillsammans med Alexandra Edelfelt och systrarna kunde tillbringa en sommar därute i trakten av Paris, där det är trevligt och billigt och nära in till världsstaden; Champney har också gått på konstakademien i Antwerpen; de hann inte besöka belgaren Léon Dansaert innan de måste ta tåget tillbaka till Paris.
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Edelfelt blir avbruten i brevskrivandet av att Julian Alden Weir kommer hem från sin resa till Holland; Weir har många historier från Antwerpen, Amsterdam, Harlem och Haag; han är förtjust över Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Frans Hals, men besviken på Rembrandt; i Antwerpen träffade han Frédéric Matthæi, Jules Dubois, Émile Claus m.fl. och var med på en skridskofärd; konstakademien verkar med undantag för Dubois och Claus vara mycket dålig i år.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Ateljéeleverna i Paris skiljer sig från dem i Antwerpen, där eleverna ofte gjorde utmärkta saker i skolan men var fullkomligt förlorade då det gällde att måla en tavla hemma; i ateljén finns många som skrapar och "bråkar" med sina skolstudier, medan de målar charmanta tavlor för salongen; schweizaren Eugène Burnand från Genève, vars studier ofta är väl tecknade men otäcka vad målningssättet beträffar, bad Edelfelt komma hem till sig för att se en tavla han målat för salongen; Edelfelt blev häpen över den utmärkt målade tavlan som föreställde mulåsnedrivare i alpmiljö; varken Adolf von Becker eller Arvid Liljelund skulle kunna måla en så sann, frisk och fint tecknad tavla; Albert Aublet målar mediokra saker i ateljén, men gör de mest förtjusande soliga landskap för salongen, likaså engelsmannen Johnsson och många andra; detta beror på att man i ateljén inte bekymrar sig för att göra vackra studier, utan strävar till att nå ett visst mål, t.ex. elegans i teckningen eller riktig ljuseffekt; i Antwerpen var det tvärtom; Jef Van Ryssen, som var en så stor kolorist i konstakademien, skall i Gent ha ställt ut en tavla som var "både dum till uppfattning och skral i färgen".
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
Edelfelt fick besök av den unge antwerparen Jan Van Beers, som väckt stor uppmärksamhet på årets salong med sina extravaganta tavlor (en häxprocess under Philip II och Carl den godes begravning 1127); han hade med sig en ung ryss Émile Eisman Semenoffskij som genomgått Antwerpen akadmien och berättade att finländaren Ritz ligger mycket sjuk därborta; stackars Ritz, kanske ändå sjukdomen går över med Guds hjälp och den flitiga Ritz kan fortsätta på den bana som dittills bara haft törnen.