Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Flandern

Brev skrivna i Flandern i kronologisk ordning

Brev som nämner Flandern i kronologisk ordning

Antwerpen d. 8 Oktober 73 8 oktober 1873
Det är enligt Edelfelts mening förargligt att konstakademien inte finns i Bryssel, som är trevligare än Antwerpen; där talas franska, människorna är gladare och pro tertio [för det tredje] är det inte lika katolskt; i Antwerpen ställs i boklådsfönstren ut fotografier och annat material om vallfartsorten Lourdes i Frankrike och jungfru Marias uppenbarelse för bondflickan [Bernadette Soubirous]; på samma ställen exponeras också stora fotografier av greve Henri de Chambord och hela ”maison de la France”, som "hela det Bourbonska och Orleanska sällskapet" kallar sig; på katolskt håll skulle man vilja se Chambord på den franska tronen; Edelfelt anser antwerparna bigotta, de iakttar alla yttre religiösa bruk och regler, men folket i Flandern står på en låg punkt i rent andligt avseende.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
De som åkte var herrarna Claus, Anthonies och Edelfelt; Emile Claus är den duktigaste i konstakademien för tillfället; under resan berättade denne sin livshistoria; fadern, en klädfabrikant i en småstad i Flandern motsatte sig sonens konstnärsplaner; Nicaise de Kayser hade emellertid bett att Emile Claus skulle komma till Antwerpen och börja på konstakademien, vilket denne också gjorde efter en vistelse i Lille i Frankrike.
Paris 31 Maj 1875. 31 maj 1875
*Medaljerna på Salongen är utdelade; bara två utlänningar belönades, belgaren Emile Wauters för tavlan Målaren Van der Goes galenskap (scen från 1400 i Flandern) och ungraren Weisz, som visserligen bott i Frankrike sedan späd ålder; ingen medaille d'honneur [hedersmedalj] delades ut till någon målare i år, däremot till bildhuggaren Henri Chapu för hans staty Ungdomen som ristar Hemri Regnaults minnesruna.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5 juni 1876
Under vandringen hade Edelfelt fått många tankar om antikens konst; de antika mästerverken måste tänkas i deras naturliga omgivning; i Italien och Grekland bjuder landskapet en sådan mångfald av former att arkitekturen måste välja enkla och fina former för att kontrastera mot överflödet runtomkring; slättlandet i Nordfrankrike och Flandern har också gett upphov till en egen arkitektur, ogivalkonsten (den s.k. gotiken, fastän tyskarna inte haft något att göra med denna fransknormandiska konst); denna nordiska byggnadskonst är rik på form och ornament för att komplettera naturen; Edelfelt vet inte om det lönar sig att använda de grekiska byggnadsmotiven i norden; de gamla grekerna och romarna, liksom senare Donato Bramante, kunde ofta nöja sig med en basrelief i ornamentiken, som i nordens matta, sneda solsken inte skulle synas.
Från antiken kommer Edelfelt rakt in i medeltiden då han berättar om den "sjudundrande" kyrkoprocession som annandag pingst satte hela Frascati i rörelse; en berömd Madonna hade kommit på besök till Madonnan i Frascati vilket firades med en lång procession ledd av Nationalgardets musik, som spelade samma marscher och polkor som Victor Emanuel och "la constituzione e la libertà" [konstitutionen och friheten] hade hedrats med föregående dag; en liten obetydlig Kristus på korset bars med i processionen, men Kristus har så lite att göra med Vatikanens kult; Edelfelt har sett processioner i Flandern, men där var ännu så mycket andakt och "bigotteri" hos folket att man tyckte det hela var högtidligt; här var det inte ett folknöje; granna kyrkotjänare höll med sina häroldstavar och hotande åtbörder hopen på tillbörligt avstånd, utan tecken på andakt eller religiös prägel.
Sevilla d. 24 april 1881. 24 april 1881
I dag på morgonen var jag i högmessan i Katedralen. De spanska kyrkorna ha något mysteriöst derigenom att midtelskeppet är inbyggdt ända till halfva pelarenas höjd. Som i Katedralen funnes 90 kapeller, hör man ofta messor utan att se presten och ser rökelse ångor uppstiga långt borta bakom de rikt skulpterad trädinhägnaderna. Det kungliga griftkapellet der San Fernandos silfverkista står är bland det rikaste jag sett, och troligen bland det rikaste som finnes i verlden ett sådant öfverflöd på silfver och guld talar om hvad Spanien fordom varit, ett rike, der solen aldrig gick ned, Mexico, Peru Flandern!