Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Industripalatset i Paris

Brev skrivna i Industripalatset i Paris i kronologisk ordning

Brev som nämner Industripalatset i Paris i kronologisk ordning

Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Salongen är så stor att man knappt hinner igenom utställningen i Industripalatset vid Champs Elysées på en dag; Edelfelt har med iver och nyfikenhet studerat Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat, de bästa lärarna att välja på i Paris; Edelfelt skulle föredra att studera för Gérôme, eftersom han av honom kunde få ledning i komposition och historiemålning; Alexandra Edelfelt kan inte tro hur villrådig Edelfelt känner sig i valet av lärare.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Föregående dag hade Edelfelt träffat på fröken Constance Lepsen, friherrinnan Emilia Wallensköld och deras "högra hand" fröken Sandell på Louvren; de kom från Genève; sällskapet gick förbi Jeanne d'Arcs staty, Tuilerieträdgården till Champs Elysés och Industripalatset där årets salong håller till; Edelfelt tyckte synd om fröken Sandell som nästan hela tiden fick sitta i trädgården för att lilla fröken Walborg Wallensköld började skrika på expositionen; friherrinnan Wallensköld har genom sina resor, sin långa vistelse i Petersburg och sitt intresse mycket mera hum om saker än andra fruntimmer; när de skildes åt bad de Edelfelt följa med till Versailles någon dag.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Morbror Gustaf Brandt borde ha sett den utmärkta trädgårdsexpositionen på Palais d’Industrie.
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Alexandra Edelfelt frågar om Edelfelt sett någon av dagens storheter; då han tillsammans med Adolf von Becker var på öppningen av konstindustriella och kostymhistorisk expositionen i Industripalatset såg han Frankrikes president Patrice de Mac Mahon med sin "fetlagda" fru; markisinnan "la Maréchale" är ett intelligent "fruntimmer" som sägs vara den som egentligen styr Frankrike; hon är populär efter sina storartade välgörenhetsprojekt; presidentparet stannade vid firman Christofle & Cs utställning och gjorde några inköp.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Edelfelt har de två sista dagarna arbetat mer än på länge och varit i stor "själsspänning" eftersom han målat färdig Berndt Lindholms pojke och fört den till juryn för Parissalongen; det är än så länge en hemlighet eftersom han är säker på att bli refuserad; i och med att Jean-Léon Gérôme inte är i Paris visade han tavlan för Gustave Boulanger som rådde honom att pröva lyckan; Edelfelt gick med tavlan till Industripalatset och tilldelades nummer 4235.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22 mars 1877
I tisdags var sista inlämningsdagen för Salongen; de var där så manstarkt som möjligt från ateljén och Edelfelt träffade alla möjliga bekanta i Palais de l'Industrie i och med att det var ett öppet tillfälle; det fanns mycket skräp bland de 4000 inlämnade tavlorna; 1500 blir antagna - ça m'fait frémir [det får mig att darra].
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Föregående dag gjorde Edelfelt ett fruktlöst besök i Industripalatset för att få upplysningar om hans tavla; vaktmästarna förklarade att han skulle få besked om 14 dagar, såvida han inte kände någon i juryn; det påverkar lynnet och arbetslusten att se hur protektionssystemet anlitas inom konstnärsvärlden; det är fel av Jean-Léon Gérôme att inte sitta i juryn och inte göra någonting för sina elever; man borde göra som Carroll Beckwith och vara "intim" med Alexandre Cabanel och Jean-Jacques Henner; Wilhelm von Gegerfelt och Hugo Salmson bjuder jurymännen på fina middagar; det är bara naiva provincialer [från landsorten] och utlänningar som Edelfelt som inte har bekantskaper i den artistiska världen; han medger att juryn och publiken är rättvisa mot de mycket stora talangerna, även om de skulle komma från Noukha-Hiva, men medelmåttor tar sig fram med protektion.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Då kyparen ropade att det fanns ett brev för Monsieur Edelfelt trodde han för ett ögonblick att det var ett refuseringsbrev från Industripalatset, men det var från Alexandra Edelfelt.
Paris d 21 maj 1877 21 maj 1877
Senast rymde Edelfelt från Ecole des Beaux Arts för att få gå ensam på Salongen; fem minuter efter att han anlände till Industripalatset överfölls han av den tråkiga gnällande Hjalmar Londén; Londén förklarade att Gustave Courtois tavla var osedlig i och med att den föreställde en naken kvinna; Edelfelt rättade honom och sa att det var Narcissus, en pojke på 12, 13 år.
Torsdag d. 11 april 78. 11 april 1878
Pietro Krohn och Edelfelt har varit inbjudna till höger och vänster inom den nordiska kolonin; samma dag tavlorna lämnades in hade Krohn stämt möte med Thaulows på Salongen, utan att beräkna in avstånden i Paris; han och Edelfelt kom fram närmare klockan 6 då man inte längre slapp in; de stannade ute i trängseln tills den sista människan kommit ut ur Industripalatset utan att ha sett Thaulows; Thaulows hade redan gått ut då de sedan sökte upp dem hemma hos sig; Edelfelt och Krohn gick på egen hand och äta på restaurang och sedan till Runebergs; Krohn är betagen av fru Thaulow som han tycker är "henrivende" [hänförande].
Annandag påsk 1878 22 april 1878
Edelfelt skall gå till Industripalatset för att höra hur det gått för hans tavla.
Tisdagen d. 23 april 78 23 april 1878
Edelfelt har varit i Industripalatset och av expositionskommissarie, Monsieur Buon, fått veta att hans tavla blivit antagen till Salongen.
Paris d. 28 febr. 1879 28 februari 1879
Inlämningen till Salongen har skjutits upp med en vecka till den 28 mars; vinsterna från Nationallotteriet är ännu inte utdelade och fyller hela Industripalatset; Edelfelt hinner därmed retuschera klänningen på den andra tavlan.
d. 8 Maj 79 8 maj 1879
Edelfelt skall till palais de l'Industrie för att ta ut sitt kort till Salongen.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
Min tafla afreser om några dagar med franska ambassadens kurir. Orolig som jag är till mitt lynne, intjett, som det heter, är jag dock säker på att jag kommer att vara orolig ända tills jag fått telegram från Paris att taflan är i Industripalatset.
Paris d. 1sta maj 1882 1 maj 1882
Kl. 2 såg Jag Bogoluboff komma med storfursten Konstantin. Jag presenterades, storfursten förklarade att han mycket hört talas om mig och bad mig visa sig min tafla. Olyckligtvis befanns den i andra ändan af Palatset, så att vi hade 20 salar att gå igenom. Jag fick då gå som guide. Han ser temmeligen trött ut, Konstantin, hade en gammal hatt och paletå. Han var mycket kategorisk i sina omdömen – endera var det "saftsjem nje durno" eller "Kakaia garis" "Vous aimez ça, et bien moi pas du tout". Han frågade mig om
Paris 16 Juni 1882. 16 juni 1882
Medaljerna utdelas med stor ceremoi den 23 Kl. 2 på dagen i Industripalatset.