Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Betlehem

Brev skrivna i Betlehem i kronologisk ordning

Brev som nämner Betlehem i kronologisk ordning

Fortsättning juldagen om aftonen 25 december 1874
Edelfelt gick till omnibusleden vid Pont Neuf för att hämta Pauline Ahlberg; omnibussarna var fulla så han fick i hast ta en vagn till Rue Miromésnil som ligger på andra sidan Paris; i snöglopp skyndade de till den protestantiska kyrkan på Rue Taitbout; Edmond de Pressencé predikade fängslande om de grekiska mysterierna, som enligt den nyaste forskningen var en gudstjänst, kult, som väntade på en förlossare och inte mera trodde på Jupiter, Juno och Mars och kom på så sätt in på barnet i Betlehem; han talade om Kristus som frälsare i en tjänares gestalt för att kunna vara en hjälpare för även de mest föraktade och minsta på jorden; han avslutade med en brinnande bön för Kristi kyrka, det arma splittrade Frankrike och hela mänskligheten; Pressencé är en gammal herre med grått skägg under hakan, som Johan Villhelm Snellman och Elias Lönnrot; som Alexandra Edelfelt vet är han medlem i Nationalförsamlingen och en framstående politisk talare.
Fjerdedag jul 1880. 28 december 1880
Andra dag jul var en slags skandinavisk familjemiddag, med pastor Herman Lunde och Walter Runeberg i spetsen; pastor Lundes vänner var där och den skandinaviska kolonin var så ojämt representerad att det fanns cirka 50 norska damer, 30 norska herrar, flera danska damer, ingen svensk och sedan finnarna; Edelfelt hade lovat göra dekorationer och tecknade i hast illustration till Karl Wetterhoffs festverser om krubban i Betlehem; Edelfelt tecknade i freskstill "de tre konungarnas tillbedjan”, som fick en nästan byzantinsk prägel; han har tappat sitt exemplar men Alexandra Edelfelt får läsa verserna i tidningen; samkvämet var livat, men den stora massan damer och bristen på dansörer gjorde dansen matt.
Toledo d. 28 april 1881 28 april 1881
Från Sevilla reste vi till Cordova – Mosquén är bland det mest märkliga man kan se, men staden är så dyster, ser så öfvergifven och död ut och landskapet med Sierra Morena har något så solbrändt, dödt i sig, att jag skulle bli hypocondrisk om jag bodde der. Córdova liknar Palestina sådant jag föreställer mig det efter plancher och teckningar. Jag gick och vandrade som i Gamla testamentets tid med Mohriska minnesmärken omkring mig. Husen äro små, hvita, utan fönster åt gatan, staden, som engång varit bland de största i verlden, är för stor för sin folkmängd och Guadalquivir som här är mycket bred rullar trögt fram sina rödgula böljor under en monumental bro som romarne byggt. Jerusalem, Betlehem måste se så ut. Märkvärdigt var det. Hettan var stor, och ingen vindflägt var till finnandes. Jag har aldrig varit så totalt borta från vår tid, och vi föreföllo oss helt "ostiliga", i denna omgifning. Ty här borde man bära turban och fotsida kläder.
Paris 26 mars 1895 26 mars 1895
Jag arbetar mycket flitigt på Madonnan den nya – målar Betlehem i bakgrunden i månsken. Hon är klädd i hvitt – . Jag stiger upp kl. 1/2 7 alla dar, tar en afrifning och klär mig tyst för att ej väcka Ellan, går så och dricker kaffe med min son kl. 1/2 8 och 8 är jag på ateliern. Man hinner med så mycket på det viset. Får se huru denna tafla blir. Jag har ett 5 veckors barn som jag målar af.
1sta April 1895 1 april 1895
Min lilla Madonna är helt annorlunda än den på Vasa tafla. Hon sitter mycket mera böjd – tar mera kärleksfullt i barnet – ser det i ögonen – med tårfyld och blick och leende mun (det är rysligt svårt att få fram detta) bakom henne går vägger horisontelt och i fonden synes Betlehem i månsken med tindrande stjernor. – Jag är intresserad af detta och förfärligt rädd att få det banalt och dumt – det kunde göras så vackert. Jag ville ha det hela så som Rydbergs "Barnen och herdarne följa dig gerna, strålande stjerna" men med något mera till: Jungfru Maria som ser i andanom törnekronan omkring Jesu hufvud. – Men jag vill ha in något rytmiskt i det hela – Något af Rydbergs verkligen sköna verser. Ack jag ville så mycket – och så är man ett söt som ingenting kan! – Jungfrun är helt hvitklädd hvitt dok också och ljuset från barnet mycket starkare än allt hvad jag hittils målat Det hela ser ut som en syn, icke som verklighet. Gud låte det blifva bra!
Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30 april 1895
I lördags var jag af några finska målarinnor bjuden på en kostymbal i deras (elev)atelier – atelier Delécluse der Cazin och Delance äro lärare. Mamma skulle ha sett min ståtliga entré. Ungdomen bildade haie när jag kom in och applåderade – jag märkte således att jag var populär. Den samma äran vederfors Delance, lärarn och Cazin, när de kommo. Många af de yngre kommo och talade med värme om mina taflor – ända från Pasteurs porträtt – de tidigare visste de naturligtvis ingenting om. Några mycket vackra kostymer bl.a. en mörk engelska i en kostym (äkta) från Betlehem – Den hade otroligt mycken karaktär, isynnerhet slöjan, och jag är ledsen att jag ej såg den innan jag gjorde madonnan.