Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Dogepalatset

Brev skrivna i Dogepalatset i kronologisk ordning

Brev som nämner Dogepalatset i kronologisk ordning

Venezia 13 mars 1876. 13 mars 1876
De hade tagit tåg och inte ångbåten till Venedig, vilket var tur för natten hade varit stormig; då solen gick upp i purpur satte de foten på Stationshusets marmortrappa vid Canal grande; de åkte gondol till deras hotell Città de Monaco, som låg nära Marcusplatsen i linje med Dogepalatset; från fönstret såg de ut mot San Giorgio och havet.
Edelfelt begriper inte Tintoretto; Edelfelt har sett hans mästerverk i Dogepalatset och Konstakademien, men tilltalas mer av de andra; man bör ändå se den venezianska skolans bilder i deras egen stad, på samma sätt som man måste se Peter Paul Rubens i Antwerpen.
Föregående kväll var hela Venedig i rörelse i den vackra vårkvällen och Edelfelt hade i två timmar lyssnat på då gondoljärerna sjöng i två körer vid Dogepalatset; då ett femtiotal karlar, som man där hemma skulle kalla sluskar, stämmer upp i den vackraste trestämmiga sång som våra studenter fåfängt strävar efter blir man förbluffad; de italienska melodierna tycktes bekanta i och med att de alla är släkt med Santa Lucia; efter varje sång springer en av dem och begär pengar av folk; "Det är förfärligt tycker man, att menniskor som en minut sjunga som englar, den andra skola stå och tigga några usla fyrkar, men arbetarn är sin lön värd heter det".