Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Markuskyrkan

Brev skrivna i Markuskyrkan i kronologisk ordning

Brev som nämner Markuskyrkan i kronologisk ordning

Venezia 13 mars 1876. 13 mars 1876
Alexandra Edelfelt vet hur det är i början då man anlänt till en berömd ort; man ser sig genast omkring efter kända monumnet, bläddrar i Bædeker [förlag med en serie av Bædekers reseguider] och fångar på några timmar många och omväxlande intryck; det är ett faktum att många av dessa arkitekturens underverk ser förfallna ut då man kommer från en så "genomfin och ny stad" som Wien, men Edelfelt är inte missnöjd; där finns en blandning av olika stilar: Marcuskyrkan i byzantinsk stil med guldmosaik och kupoler, palats i gotisk-ventiansk stil, andra i renässansstil; man borde vara arkitekt för att förstå allt detta, målarna kan i stället betrakta det de ser i ljuset av färger; Tizian, Tintoretto, Paolo Veronese och Giorgione var kolorister för att de inte kunde annat i denna vackra stad.
Det inre av Marcuskyrkan har gjort det mest underbara intryck på Edelfelt; han har varit till flera av de gamla palatsen som står tomma och förfaller; de gör ett sorgligt intryck och man måste ta fantasin till hjälp för att på nytt befolka de praktfulla boningarna med rika patricier, sköna damer, utpyntade morer och grekiska lärda som flytt för turkarnas förföljelser.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Sista dagen de var där var det kungens födelsedag och stor parad på Markusplatsen med bersaglieri-regementen och granna officerare; Italiens sol gav sin varma guldton åt färgprakten; i Markuskyrkan hölls Te Deum, det var musik och folk på alla gator och i gärnderna; på kvällen var Markusplatsen illuminerad "al giorno" [upplyst som på dagen], liksom kronans byggnader på andra håll i staden; Edelfelts sällskap tog en gondol och åkte utmed Canal Grande för att höra gondoljärernas serenad för borgmästaren; då sångarna var på väg bort från "Il Municipio" rådshuset gav Victor Hoving 5 francs till anföraren, vilket ledde till att gondoljärerna stämde upp i Santa Lucia för dem; deras egna gondoljärer tyckte att det var "molto bene cantato" [mycket bra sjunget] och Edelfelt var i sjunde himlen av förtjusning; Venedig är vackert om dagen, och ännu vackrare om natten.
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
På aftnarna har jag på akademins bibliotek arbetet på festkröningsbladet. Jag har uttänkt en massa fiffigheter, stulit pelare och mosaiker från San Marco i Venedig, och jag tror att det hela blir mycket "anslående" – Resor till bokbindaren (han heter Ahlström, från Borgå) första man hos Rau, fransman och tokig för tillfället. – Det blir nog också bra, fastän jag haft ett fasligt språng.