Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Colosseum

Brev skrivna i Colosseum i kronologisk ordning

Brev som nämner Colosseum i kronologisk ordning

Rom, onsdag 22 mars 1876
I palazzo Barbirini finns Guido Renis Beatrice Cenci och Rafaels Fornarina; Rafaels, Michelangelos och Tizians tavlor vinner på närmare bekantskap; Edelfelt har sett Peterskyrkan, Pantheon, Colosseum, Forum romanum och Constantins basilika.
Det gamla Rom med Colosseum, Forum Romanum och ruinerna av Palatinum har sysselsatt Edelfelts tankar; han har stått på samma rostra [talartribun] som Cicero; han har gått på samma stenläggning som Julius Cæsar; i Colosseum har han med Jean-Léon Gérômes utmärkta tavlor i minnet satt sig in i dessa grymma tider; man föraktar nutidens tiggare och pack som ansätter resande på Forum romanum och inte vet att de står på helig mark då de kallar torget Il camppo vaccino, kotorget; torget verkar så litet för att kejsare fortsatte att bygga nya tempel där för att undvika upproriska folkskockningar och såg hellre att trogna undersåtar samlades på deras egna torg, därav forum Augustum och Trajanum.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Edelfelt fortsatte till Colosseum där han träffade Harling med Bædeker [reseguide] under armen; de klev upp på högsta spetsen och hade utsikt över Campagnan, av Rom såg man bara den gamla delen med Mons Palatinus, Capitolium och forum Romanum; de fortsatte till Roms äldsta kyrka San Giovanni di Laterano och såg folket kräla upp för Scala Santa [heliga trappan]; därefter beslöt de sig för att gå genom hela Rom till Monte Pincio.
Rôm. Onsdag. 3 Mai. 3 maj 1876
Pietro Krohn skriver på Edelfelts diktamen: de har i dag en glad händelse att anteckna i hans sjukdomsjournal; för första gången har han varit uppe och tagit sin första lektion i den svåra konsten att gå; han har en strykande aptit; sällan har naturen, träd, blomster och himlen förefallit så vacker som idag då han en stund på terassen fått titta ut över omgivningen på Kapitoliums-hospitalet; i bakgrunden såg man Colisseum och Campagnan och på ena sidan Albanerbergen.
Rom, fredag d. 26 maj 1876. 26 maj 1876
Edelfelt har gått på promenader i staden; föregående dag gick han i riktning av Forum Romanum och Colosseum; idag gick han till Piazza Tartaruga och av och an till Ghetto, judestaden.
Sevilla d. 25 april 1881 25 april 1881
I går såg jag för första gången i mitt lif en stor tjurfäktning. Det är ytterst spännande och intrycket är ofantligt deladt – det otäcka, barbariska, blodiga står lika klart för en efteråt, som det vackra, ståtliga, storartade. Emellertid sitter man under två timmar som på nålar – ingen dram, ingen opera kan hålla intresset så spändt. Arenan är ofantlig, Och hela cirken, stor som Colosseum, rymmer 15 tusen personer, fruntimmerna äro i utmärkt fina toiletter, ljusa handskar, hvita mantillor – folket i granna färger. Anblicken af detta ljushaf, dessa otaliga åskådare, denna väldiga arena der taket är Spaniens blå himmel och ljusen remplaceras af Guds sol, är bland det mest gripande man kan tänka sig, isynnerhet då musiken ljuder och hela torero-skaran kommer in. Hvarje kostym kostar ungefär 2 000 (tvåtusen francs) – först går spadan (matadoren) så kommer ett tjog toreros så picadorerna 8, till häst, så hela skaran af mulåsnedrifvare med anspann (för att släpa bort de döda hästarna) sedan de gjort sin tur kring arenan, helsat guvernören för provinsen, kommer der en ryttare i Filip IIs kostym som begär af guvernören nyckeln till tjurstallet. Denna kastas ned – alla menniskor tiga, en trumpetstöt ljuder, ögonblicket är förfärligt, Dörrarna till stallet öppnas, och tjuren rusar ut som en pil, anfaller den första hästen, som dödades på fläcken, en ström af blod sprutade ut ur hästens länd, piccadoren kastades öfverända och jag trodde han var dödens man, ty tjuren stångade ännu en gång den döda hästen, och lyfte upp honom som en boll – Så var början – detta räckte icke en half minut. – Hvarje strid räcker ungefär 15 minuter. Tjuren som slutligen blöder från alla sidor, gör mig ej ondt, karlarna lika sålitet, ty dessa äro viga, listiga och modiga, och man är säker på dem. Men det värsta är med de stackars hästarna, hvaraf 20 dödades i går sant är att endast till döden dömda kämpar begagnas. Några dog på fläcken, andra fläcktes upp som man sprättar upp en ärtskida och släpade sig sjelfva till barrieren. – Ögonblicket då spadan alldeles ensam, beväpnad blott med sin värja står inför den rasande tjuren, är storartat, och lyckas stöten som är giltig endast om den sker mellan hals- och ryggkotorna, så att värjan tränger in ända till fästet, då tjuren sjunker ned som slagen af åskan, så erbjuder detta ett det ståtligaste skådespel. Tjuren är alltid så rasande, att man ej kan ha någonslags sympathi för honom, och då man ser denna kamp mellan 20 menniskor och ett vildt djur, faller det en aldrig in att ha någonslags medlidande med tjuren. Hästarnes öde, som dö som flugor, äro ohygglig. – Nej detta måste ses för att förstås. Jag trodde ej att detta "nöje" var så farligt för toreros som det verklig gen är. 6 tjurfäktningar egde rum i går. Cormona dödade 3 och en annan spada 3. af dessa sex fick endast en rigtig mästerstöt af Carmona. Tänk en ensam karl, alldeles ensam med värja i hand. Tjuren rusar rakt mot honom, och om han sticker litet till höger eller litet till venster är han dödens man; då man ser värjfästet i nacken på tjuren, som i och med detsamma segnar ned, försäkrar jag att man andas lättare och att en sten faller från ens hjerta. – Denna Cormona gjorde en massa våghalsigheter för att skryta för publiken. bl.a. satte han sig på en stol midt på arenan, med två bandilleros små spjut med band som fästas i tjurens nacke. Tjuren rusar emot honom stjelper ikull stolen som redan är tom, ty Cormona har hoppat åt sidan och fäster "bandilleras" med en utsökt grace i nacken på besten. publiken vrålar af förtjusning kastar hattar, cigarrer näsdukar allt möjligt ned på arenan efter ett dylikt tag. – Men ger spadan en dålig stöt - om han t.ex. som en gång hände i går, räddade sig med dolkstygn mellan båda hörnen, så vrålas det alla verldens skällsord mot honom: Slagtare, Mördare, fähund o.s.v.