Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Forum Romanum

Brev skrivna i Forum Romanum i kronologisk ordning

Brev som nämner Forum Romanum i kronologisk ordning

Rom, onsdag 22 mars 1876
I palazzo Barbirini finns Guido Renis Beatrice Cenci och Rafaels Fornarina; Rafaels, Michelangelos och Tizians tavlor vinner på närmare bekantskap; Edelfelt har sett Peterskyrkan, Pantheon, Colosseum, Forum romanum och Constantins basilika.
Det gamla Rom med Colosseum, Forum Romanum och ruinerna av Palatinum har sysselsatt Edelfelts tankar; han har stått på samma rostra [talartribun] som Cicero; han har gått på samma stenläggning som Julius Cæsar; i Colosseum har han med Jean-Léon Gérômes utmärkta tavlor i minnet satt sig in i dessa grymma tider; man föraktar nutidens tiggare och pack som ansätter resande på Forum romanum och inte vet att de står på helig mark då de kallar torget Il camppo vaccino, kotorget; torget verkar så litet för att kejsare fortsatte att bygga nya tempel där för att undvika upproriska folkskockningar och såg hellre att trogna undersåtar samlades på deras egna torg, därav forum Augustum och Trajanum.
Edelfelt tycker att Italien inte är fullt sådant som man ser det på bilderna; det är värdigare, allvarligare, djärvare i teckningen och mörkare i tonen; han har på plats kontrollerat riktigheten i akvarellvyerna de har hemma; vyn av Forum Romanum har bron för långt borta.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Edelfelt fortsatte till Colosseum där han träffade Harling med Bædeker [reseguide] under armen; de klev upp på högsta spetsen och hade utsikt över Campagnan, av Rom såg man bara den gamla delen med Mons Palatinus, Capitolium och forum Romanum; de fortsatte till Roms äldsta kyrka San Giovanni di Laterano och såg folket kräla upp för Scala Santa [heliga trappan]; därefter beslöt de sig för att gå genom hela Rom till Monte Pincio.
På Piazza del Popolo hade de stämt möte med Walter Runeberg och Vilhelm Bissen, som föreslog en promenad utåt Via Appia; på vägen dit passerade de Forum och Palatinum, Circus Maximus och Porta di San Sebastiano.
Rom, tisdag d. 23 Maj 1876. 23 maj 1876
Edelfelt passerar nu varje dag Forum och börjar bli förtrogen med lämningarna där.
Rom, thorsdag d. 25 maj 1876 25 maj 1876
Edelfelt har varit på Forum och rotat i lämningar från gamla Rom; han börjar så småningom få en uppfattning om hur det såg ut under kejsartiden; Alexandra Edelfelt har förundrat sig över att forum är så litet; dels är den obebyggda delen ännu inte uppgrävd, dels härstammar de flesta byggnaderna från kejsartiden, då kejsarna ville förhindra folksamlingar och utplåna republikanska minnen genom att bygga nya fora [torg] med sina namn (Forum Augustinum, Forum Trojanum); basilikor som basilica Julia var öppna byggnader med pelare och tak för att skydda folket mot solen.
Rom, fredag d. 26 maj 1876. 26 maj 1876
Edelfelt har gått på promenader i staden; föregående dag gick han i riktning av Forum Romanum och Colosseum; idag gick han till Piazza Tartaruga och av och an till Ghetto, judestaden.
Arles 4 maj 1891 4 maj 1891
Jag gick här in i kyrkan St Trophime, en romanisk kyrka från år tusen och såg der alla qvinnor i den vackra arlesiska drägten – svart och hvit. det var oväntadt vackert. Efter gudstjensten spredo de sig i kloster gångarne och jag efter förtjust, hänryckt som målare drack jag deras grupper och ställningar och det hela. Jag kunde ej begripa huru klostergångarne, hvars kapitel hvar snirkel föreföll mig så bekant – tills jag igen fick jag i ett barndoms minne – dessa kolonnader finnas i en stor urblekt fotografi hemma pappa hade den tillsammans med forum och Nürnberg, minns Mamma? – Som Mamma vet anses arlesiennerna för de vackraste i Frankrike, och jag såg en massa förtjusande ansigten och karaktär fulla dito. Drägten är ju också så otroligt klädande. De unga se så sedesamma, de gamla så ärevördiga ut Ehrensvärd skrifver: I Frankriket såg han öfverallt densamma hufvudbonaden på qvinfolket, nämligen af mössor – dessa mössor äro dock mycket olika, och de arlesiska äro bland de mest klädande jag sett. och bra mycket mera karaktärfulla än de normandiska.