Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Altes Museum / Gamla museet

Brev skrivna i Altes Museum / Gamla museet i kronologisk ordning

Brev som nämner Altes Museum / Gamla museet i kronologisk ordning

Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
Gamla museet i trakten av Unter den Linden är ofantligt rikt; Edelfelt gick bara igenom det, utan att se på något annat än några av de mest berömda gammalitalienska och gammalholländska tavlorna; Galerie Suermondt, som inköpts av preussiska staten, var bekant från Brüssel, där fanns mästerverk av Frans Hals, Hans Holbein, Salomon van Ruysdael och Van den Meer.
Det vore tråkigt att bo i Berlin, med sina långa öde gator och tråkiga palats som ställt sig i långa snörräta rader för att bilda haie [häck/spaljé] de gånger kejsaren, Otto von Bismarck eller Helmuth von Moltke kommer; allt detta talar lite till känslorna; tyskarna gör otroliga saker för att göra Berlin till en världsstad, vilket märktes av lyxen i guld, marmor och hela inredningen på både det gamla och nya museet; siegesmonumentet [segerkolonnen] i Thiergarten är lika dyrt som det är fult, Edelfelt förstår inte hur folk kan stå och beundra en sådan fabrikskorsten med den förgylda madamen (Germania) ovanpå.
Petersburg d 27 mars 1882 27 mars 1882
Osäker koppling Men jag känner på mig ett brinnande begär att komma bort från detta tröga, dumma, dabbiga, vegeterande lif – måtte Paris’ ”air capiteux” ge mig mera idéer! Roligt vore det att träffa på någon reskamrat, som ville stanna ett dygn öfver i Berlin. Jag skulle ha god lust att gå och se på museet der, de ha utmärkta saker af gammal konst.
Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
Osäker koppling I Berlin begagnade jag mig af en 5 timmars rast för att noga genomse museet, der det verkligen finnes ypperliga saker; jag kände dem förut. Säg Schauman det så blir han nöjd.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
Jag har varit på museet och är till den grad uppspelt af Velasquez, Rembrandt et consortes, att jag glömt alla vedervärdigheter – kölden som förföljer oss och perspektivet att ännu under tre fyra dagar kämpa mot snö, yrväder och nordanvind.
– Sedan kl. 10 har jag varit ute först på museet, det jag hade ett behof att lägga mig på knä framför många taflor, och det jag bestämdt går i morgon igen. – Sedan gick jag till Hohenzollern Museet, Monbijou slottet – och ångrar det ej. Sjelfva det lilla envåningsslottet är så 1700 taliskt fint och minnena från Fredrik den store äro "högst intressanta". Bl.a. såg jag der en temmeligen dålig aqvarell af Menzel, – Fader Homeros slumrar ju också ibland. Men museet, museet!! – hvad det är gudomligt att se gammal konst, och sådan konst igen. Holbein Dürer Velasquez kommer nog Bertha, ihog från Berlin, icke sant – nå väl de bli bara vackrare år från år. Någon gång tänkte jag deruppe: "hvad ha vi andra till att skapa mer?" men vi ha nog ändå en hel hop. Det är roligt att se ett så ordnadt museum som detta. Tyskarnas method kommer här på sin plats.
På Kaulbachs stora och fula fresker såg jag länge, med tanke på Univ. målningarna, – och lärde mig af dem huru man inte skall måla. Det är ändå ett rysligt drafvel. Gubben Z. Ts tal om Kaulbachs reformation är icke träffande: här om någonstädes är det brist på enhet i kompositionen, och så dåligt i detaljerna sedan!
Berlin, den 16 Januari 1891 16 januari 1891
och gick sedan till museet, der jag varit största delen af dagen, och der jag haft gudomligt roligt. Jag fick nu noga betrakta många af dem som jag endast blickade löst på i går. – Jarl Hagelstam påstod här om aftonen att det "lefvande lifvet" ändå var förmar än hvad slags död snilleprodukt som helst – men jag är ej af hans åsigt, ty dessa döda Velasquez, Tizian, Holbein, Rembrandt äro tusen gånger intressantare än det lefvande lifvet representeradt af Ahlstedt, Becker och Mexmontan, och jag förstår de förra Så bra också – likasom jag är öfvertygad om att de förstå mig – åtminstone det jag ville göra. Jag tror dessutom att Jarl Hagelstam ej ha tillräckligt historiskt sinne och litet sådant behöfs för att rigtigt njuta af gammal konst och gammal litteratur.
Jag tycker om den buddhistiska läran om själavandringen. Jag har lefvat förr en gång och då också varit målare, troligen bättre än nu, ty jag känner mig så fullkomligt på mitt eget gebit med dessa de största – de förskräcka mig ej genom sin storhet – och jag känner mig fruktansvärdt, oförskämdt familiär med dem. Att se deras egna målningar är som att läsa Goethe eller Shakespeare i manuskript – hvarje tvekan, hvarje förändring syns, likasom man tydligt märker när penseln blifvit förd direkt af inspirationen, så der med Guds nåde, som det gick så ofta förr, för dessa utvalda, och som det tyvärr, just aldrig går för mig. På nya museet vill jag ej gå, för att ej skämma bort mitt intryck. I Basel går jag och ser på Holbein och låter familjen resa vidare.
Berlin 4 mars 1893. lördag Hôtel du Nord 4 mars 1893
Nordenskiöld vill gå med oss på tafvelsamlingen i morgon och har i gengäld gifvit oss anvisningar på mycket inteesanta eskimåsaker o. d. i Volkerkunde museum.
I morgon skall jag söka upp Liebermann och Koepping samt gå på museet.
Berlin torsdag 9 mars 1893 9 mars 1893
Talte jag om att Bode sjelf gick med oss i museet öfverallt, talte om hvarför han ansåg det vara en Donatello och det en Verocchio, huru han fått dem, huru han mutat 10 italienare för hvarje konstsak öfver gränsen o. s. v. – följande dag voro vi igen på museet med Bode
Museum i Berlin är alldeles magnifikt och jag känner det nu. En hel ny Dürer sal ha de inrättat. A propos – så blef jag vältalig (på min tyska) då det blef fråga om Dürers "Melancholia" och Hauptmann påstod att han tänkte precis på samma sätt.
Berlin lördag kl. 4 e.m. 24 febr. 95 24 februari 1895
Sedan jag frågat efter bref (förgäfves) på Hauptpostamt, gick jag till museet och återsåg alla mina gamla bekanta der – Dürer, Van Eyck, Holbein, Velasquez, Tizian, Leonardo m.fl. Jag har således tillbragt hela f.m. i det allra bästa sällskap och känner mig derför innerligen glad och upprymd.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Jag har sprungit rätt mycket omkring på utställningar här – Freie Vereinigung, die Elfen (de elfva) o.a. – men mest på museet, som är och förblir ett af verldens allra bästa, just emedan man deri spårar en stark och klok vilja, Bode's. Geheimerådet Bode, museets föreståndare, har med egen hand köpt 60 nya Rembrandter, en massa andra och hundradetals italienska taflor och statyer. Han är också kanske den störste kännare och den störste uppspårare som fins i denna tid. Sjelf rik, förstår han att intressera Bleichröder och andra för saken så att de ge hundratusental. – I denna vecka ha de köpt en ny Rembrandt för fyrahundratusen riksmark. – Den är mycket bra. Föreställer en af de kända vederdöparpresterna som tröstar en gumma.
Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15 maj 1898
Jag tror jag kommer tillbaka till Berlin igen. Jag tycker rätt mycket om Berlin för Museets och menniskornas skull – skall då göra uppköp här, ty en massa saker fås otroligt billigt.