Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Auteuil

Brev skrivna i Auteuil i kronologisk ordning

Brev som nämner Auteuil i kronologisk ordning

Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Vasilij Werestschagin bor i Auteuil utanför Paris; ingen vet var brodern Sergej håller hus; Jean-Léon Gérôme ansåg Werestschagins originalitet gå för långt då denne inte varit en enda gång hos Gérôme och heller inte låter någon komma till sig.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Man kan inte existera som målare under 5 000 mark i året; i förstäder som Auteuil och Passy, där hyrorna är lägre, bor många konstnärsfamiljer; Börjesons bor i Auteuil och deras barn kommer dit i höst; omnibus, tramway [spårvagn] och ångbåt går var 5 minut och järnväg; på 20 minuter kommer man till Place du theatre Français; fru Lina Runeberg klagar på att livet är dyrt; om Alexandra Edelfelt och systrarna skulle komma för ett år vore det klokast att bo i hôtel garni [möblerade hyresrum] i trakten av Edelfelts ateljé.
Paris d 24 Jan 78. 24 januari 1878
Börjesons bor i Auteuil; de har våning, ateljé och trädgård för det resonliga priset 800 francs.
Paris d. 13 febr. 84. 13 februari 1884
P.S. Just nu hittade jag här under skrifpappret ett inträdeskort till tribunerna i Auteuil – det var Annis och jag blef till den grand rörd af detta minne från i våras. När jag tänker på Anni unga förtjusning är jag nära att få tårar i ögonen.
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Jag kom mig icke till den pasteurska resan. 1° regnade det pingstmorgonen – 2° ansåg jag att 10 timmars resa i jernväg på 36 timmars lof var väl mycket. 3° hade Chambure bjudit mig på le Steeple chase d'Auteuil i hans landau och i tribunen. I stället för landtlifvets lugn var det således det mest raffinerade chic-lif på pingstdagen. På courserna träffade jag med Chambures alla verldens målade käringar som jag underhöll mig med, fint och spirituelt: Mme de Lurcy, Mme de la Vallée Mme Albert Lefêvre, bekanta från Cannes och Carmbures väninnor. Det hela var mycket vackert att se. De vackraste gladaste färger och så en doft af skog och gräs som allt verldens smink och opoponax och patepouli ej kunde döda. Sjelfva steeplechasen tyckte jag var idiotisk som alltid ett evigt väntande och gradhållande för att sedan ett ögonblick få se dem rusa förbi Den engelska favoriten bröt nacken af sig rakt framför mina ögon. – Den hoppade så nätt öfver ett hinder föll och kom på nacken – dog ögonblickligen, korjades och så var det lika roligt igen – utom för egaren som betalat jag vet ej hur många tusen för denna häst. Och så alla dessa bookmakers och jockeyer och spelare! Hvilken samling af intelligenta anleten! och dessa fransmän, som af franska kypare i buffetten bestälde "un claret ens" Lika mycket engelska som franska hördes och franskan var också fullblandad med engelska ord. Och judar sedan också mycket sportande och Rochefort, denna det stackars folkets vän: alltid med der det är fråga om lyx och chic, och Clemenceau, den andra proletärernas vän om de ej ha det bra, de fattiga, med så hängifna vänner då är det deras egen skull. – Damerna voro de roligaste att se på, på långt håll – ty så der på örfilshåll ramlade många illusioner – Men vackra färger hade de på sig och det hela var verkligen grannt att skåda. Vi hade kommit i Chambures landau och den hade ställt sig i filen bakom de tusentals vagnarne: i litet mera än 1 och en half timme fingo vi vänta på den. –
Paris måndag 10 juni 95 10 juni 1895
I går var det le grand prix men den som inte var der var jag. Jag hade nog af Auteuil för en vecka sedan.