Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Afrika

Brev skrivna i Afrika i kronologisk ordning

Brev som nämner Afrika i kronologisk ordning

Alhambra d. 13 april 1881. 13 april 1881
Andalusien är bördigt, grönt, raka motsatsen till allt det jag sett förut af Spanien. Palmer, stenek oliveträd öfverallt – Kaktus och aloë. Det var Södern, Afrika! Så kommo vi till Menjibar (de arabiska namnen begynna) så till Cordova, kalifernas stad, till Bobadilla, och då begynte bergen åter, Sierra Nevada denna gång.
Odaterat 1 januari 1884
Koechlin är ständigt densamma: upp i tagena, lifvad för att resa – nu sedan han besökt Kaukasus, Indien, Persien Afrika Nord Kap m.m. skall han i år resa till Tonkin, Kina och Japan.
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
"Förfärligt" med engelsk-ryska kriget; dagens tidningar har lugnande underrättelser från S:t Petersburg; Edelfelt hoppas Finland "inte blir lidande som sist" [Krimkriget]; förvånande att alla länder i Europa "gå i Bismarcks snaror", det är ju han som ställt till med detta precis som med kriget i Tonkin och engelsmännens "misèrere" i Afrika.
Paris d. 24 maj 86 24 maj 1886
Edelfelt har varit tillsammans med Chambure på "militärkarusell"; Edelfelt har förkylt sig; beskrivning av uppvisningen; särskilt hade Edelfelt sett fram emot att se de från Afrika komna "spahis", afrikanska ryttare, som alla var araber; alla gamla släkter var representerade bland officerarna: de Broglie, de la Trémouille, de la Panouse, d’Uzés; festen gavs för de fattiga, på samma sätt som ett evenemang i Tuileriträdgården.
Ospedaletti måndag 23/3 1891 23 mars 1891
Det är kallt ute 6º med sydlig storm det bevisar att det således ej är varmare i Afrika derifrån det här vädret kommer.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Spada har varit sjuk också, haft en halsåkomma som gjorde att han redan före jul reste till Afrika. Hans beskrifning på de franska tsckinovnikarnas nyårsuppvaktningar, i frack och hvit duk i öknen var mycket lustig. Emellertid har hans hals blifvit alldeles bra dernere i värmen.
London 14 april 1901 14 april 1901
D. är en underlig kurre – jägare och resande framförallt – beundrar Nansen, äter och dricker litet drömmer om stora upptäcktsresor, uroxar o.d. – vet ej om han denna sommar skall resa till Thibet eller till Alaska. Men derjemte har han rätt mycket sinne för böcker och har ett mycket vackert bibliotek af lyxupplagor hvar jag glötat rätt ofta. På måleri förstår han sig ej mycket. I politik måste han ge mig rätt vis à vis Finland, – då jag alltid vädjar till hans engelska uppfostran, frihet, lagbunden frihet, känsla af ansvar o.d. – t.o.m. hans lilla bror, en vettvilling som jagar zebror i Afrika alla år, och som af detta lika så oskyldiga som randiga slägte skjutit 520 (!), säger att alla upplysta menniskor i Ryssland hålla med Finland. Mycket påverkad är han af den engelska omgifningen här; och delar i allt klubbmännens åsigter, också om boers, naturligtvis. Men huru går det då medrespekten för friheten?