Albert Edelfelts brev

Enehjelms sabel och epåletter lofvade vaktmästar Nyström på Ateneum bestyra om. Jag hoppas han icke fört dessa persedlar till någon annan.

För resten går han gräsligt åt demonstranterna på mörkrens dag, och beskyller isynnerhet Hagelstam (Wentzel, tänker jag) för att dra olyckor öfver Finland. Nu har han ett horn i sidan till Wentzel allt sedan denne lät honom förstå att han ej ville ha Ahrenberg på Ateneums utmarker. Jag har flera gånger fäst mig vid att A. ej är denne godmodige fjesk som han går och gäller för, utan tvärtom långt efteråt hämnas genom ett sidohugg. – Men är icke detta allt ytterst karakteristiskt.