Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Albert Edelfelt

är en av Finlands genom tiderna mest framstående bildkonstnärer. I den här utgåvan finns de brev som Edelfelt skrev till sin mor Alexandra Edelfelt under åren 1867−1901. Breven är ett fönster in i den finländska konstens guldålder, och in i det sena 1800-talets finländska, nordiska och europeiska kulturhistoria. Målet med utgåvan är samtidigt att erbjuda en aldrig förut skådad rekonstruktion av Edelfelts konstnärskap, både i text och i bild. Syftet med utgåvan är att göra breven, som har fått Unescos nationella världsminnesstatus, tillgängliga för forskare inom olika discipliner, för museer, undervisning och alla intresserade. De 1310 breven är transkriberade i sin helhet med hjälp av Transkribus, och 232 av dem har översatts till finska av Sirpa Kähkönen. De har tidigare publicerats i boken Niin kutsuttu sydämeni – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen 1873–1901 (utgivna av Anna Kortelainen, Otava 2001). I den här webbutgåvan hittar du också en omfattande samling bilder av Edelfelts konstverk och skisser som publiceras i samarbete med Finlands Nationalgalleri.

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

I ett brev med rubriken Paris 27 nov. 1900 skriver Albert Edelfelt om verket Aino Ackté i operan Alceste. Innehållet sammanfattas så här.

Jag har i dag gjort en studie till fröken Acktés porträtt som är bra. Krohns sista ord innan han reste var: se nu till att få det porträttet riktigt bra: Stanna litet längre om så behöfves, men gör nu en god målning igen – det är ändå det vigtigaste! Krohn blef allt mer och mer förtjust i fr. Acktés sång och spel. Hon är alldeles, alldeles utmärkt i Glucks Alceste. Elle a de la ligne! Hon får då gno på, flickan stackare; på samma vecka Alceste, Tannhäuser och Romeo och Julia och två Soirées dans le monde. Det är ingen sinécur att vara primadonna vid Operan i Paris. Jag kan dock icke måla henne i Alceste kostymen, helt grekisk, men kall på en tafla – icke heller i Elisabeth, der man ej ser hennes hår för doket, ej heller som Elsa der hon har en otäck teaterkostym på sig. Om lördag går jag och se på henne som Julia – Krohn sade att hon vunnit enormt som julia på detta år. Der har hon i första akten en utmärkt vacker renaissancekostym. Jag tror dock när allt kommer omkring att jag målar henne i stor svart hatt och grå pelskappa och svart klädning med paljetter – allt i svart och brunt och grått – det står så "henrivende i Farve".

I samband med konstverket nämns dessutom personerna Alceste, Elisabeth, Julia, Romeo, Aino Ackté, Elsa von Brabant, Christoph Wilibald Gluck, Pietro Krohn, Tannhäuser.

Läs mera
Aino Ackté i operan Alceste

Gilla oss på Facebook

Albert Edelfelts brev